dennisjohansson75

Läget förvärras på hemmaplan.
Sambon planerar starta upp de vilande studierna igen efter nyår och Lovisa, vår dotter, ska förhoppningsvis börja på dagis.
Samtidigt förvärras situationen rent ekonomiskt för hela familjen.
Jag går vidare på mina fjuttiga studielåns pengar och tilläggslånet på det, medan sambon förlorar den inkomst som kom med anledning av mammaledigheten.
Vid ett flertal tillfällen har jag ställt på i hemmet att det krävs engagemang för att försöka skapa en inkomstkälla utöver den som jag har. Jag har själv försökt i och med att jag hoppar in och skriver för en tidning med jämna mellanrum - men min sambo ligger på latsidan i ämnet.
Visserligen är det en hel del att stå i, eftersom vi precis har flyttat och så vidare. Dessutom närmar sig Lovisa sitt första år och har börjat krypa och det kan bli en himla fart ibland.
Men att kolla upp vissa myndigheter, möjligheter och annat tar inte hela dagar och det MÅSTE göras. Detta medför att stämningen blir sämre och oroligheter uppstår, vilket inte är bra i något förhållande - speciellt inte om det är barn inblandade.
Barn och pengar är de sämsta ämnena att diskutera kring - skapas ovänskap på grund av dessa ämnen kan det gå illa i ett förhållande.
Något som varken jag eller sambon inte vill ska ske - men då måste båda parter dra sitt strå till stacken.
Vi har en oviss tid till mötes - låt den få ett lyckligt slut.