dennisjohansson75

Ibland blir man ledsen, nästintill att det kommer krokodiltårar. Ibland blir man ledsen för att man tror sig gjort något som sårat en annan person. Ibland blir man ledsen för att man tror sig sårat en annan person, fast man i själva verket inte har gjort det. Ibland blir man ledsen för att - ja, jag vet inte.
Så är det nu, som i det sista alternativet alltså.
Jag tror mig ha gjort något mot någon, fast jag vet inte vad och ändå känner jag mig nere för att den här personen som ville prata med mig såg ledsen ut och sköt upp det tills på torsdag.
Jag erbjöd mig stanna och prata, jag erbjöd också att ringa och prata med personen - men det får vänta tills på torsdag.
Nu får jag vänta, vara ledsen utan att veta varför och tro att personen är ledsen innan jag får prata med personen. Är det ett slags straff? Är det en slags hämnd på något jag gjort utan att ha en aning om att jag gjort? Förvirrande...



Jag började tänka mycket på detta när jag åkte hem idag. Vad kan denna person så angeläget vilja mig, utan att behöva ta det med en gång? Det satte igång tankecellerna, de få som finns. Det är en olustig situation, tycker jag. Det är en jobbig situation.
Jag tror mig inte ha gjort något illa mot denna person, en person som jag respekterar och tycker bra om på alla de sätt. Men varför så ledsen uppsyn och varför vänta? Jag är förbryllad och troligen värd att gå och grubbla tills på torsdag vad det hela kan handla om.

Dessutom fick jag idag veta att jag endast skriver tråkigheter på min blogg - att det inte är något skoj att läsa den. Det är inte heller skojsigt att höra - så det är mycket nu.
Men, de eller den som inte gillar att läsa min blogg - behöver inte läsa min blogg. Läs Kalle Anka istället.

För övrigt tycker jag vi ska värna om vår natur och bevara VALARNA...