dennisjohansson75

Känslan var inte direkt den bästa när jag öppnade dagens post.
Mitt i högen av brev låg en kallelse och den bekräftade bara allvaret i det hela, men känslan var knappast god.
Om drygt två månader är det dags - om inget inträffar innan som ändrar på hela processen, men vad skulle det vara. Jag har svårt att tro att någon ändrar sig i det här skedet.
Jag gör det definitivt inte.

Har jag behandlats som kattskit innan och anklagats för det ena och det andra - med rena lögner som alla enögda köper, så måste jag stå distansen ut.
Men, stolt - knappast.
Mitt fel - knappast.

Det viktiga här är att sanningarna kommer fram och att lösningen blir den bästa för den som behöver det.

Jag har inte valt den här utgången och det sista jag vill göra är att bråka.
Men det har framkommit uppgifter som jag inte kan blunda för och jag måste ju rentvå mig själv samtidigt som uppgifterna måste rättas till - även om det kommer göra ont i själen.

Men, har man en gång behandlats som kattskit och sedan som råttskit och sedan som ett helt sopberg - då finns det ingen anledning att hålla tillbaka.
- Jag tycker du är snäll och omtänksam...

Det var sagda ord till mig för mindre än två månader sedan - vad har jag tillbaka på det?
Kattskit, på skit, på skit.
Jag kommer fortsätta vara den jag är och uppenbarligen är jag snäll och omtänksam - men den biten kan komma och bli vilande frampå...
Men det finns vissa skillnader på att vara hård och tuff:
Är man det med sanningen och vill skipa rättvisa - då hoppas jag det slår lögnerna...

Hur som helst....

God Jul.......... eller?