Humor och värmländska

Nu är han sur som en getabock...
Orsak...

Omnämnande UTAN angivet namn här på bloggen.
Han tror det är många han känner som läser.
Han tycker inte om att prata tjejer med mig, men ändå säger A utan att säga B.
Jag fick reda på vem tjejen var, eller rättare sagt jag lurade en annan att säga det OCH
det roliga är att "den drabbade", som han kallar sig, blir arg på mig, men inte på den andra? Det är banne mig humor i sig det.
Humor? Han saknar humor i detta fall. Fanns det någon gnutta taskighet i det som var skrivet?

Jag tror inte det finns någon anledning till att bli SÅ HIMLA sur i det här fallet, men men.
Humor - råa skämt har det alltid varit gott om och "den drabbade" är duktig med råheter själv också.
Råa men hjärtliga skämt hör till det dagliga talet, trodde han hade humor.
Dessutom gillade han inte mitt försök till att skriva på den värmländska som han pratar, vilket min skrift om henni handlade om - värmländska talet.

"Den drabbade" - är inte det lite väl att ta i det?
Dra åt helvete ???
Att slänga på luren däremot - det ÄR att ta i det.

25847-71


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback