dennisjohansson75

Det är så svårt att skriva något svårt så det inte ska låta helt fel.
Men problemen kvarstår.
Frågan är vad jag gör för fel, för det är väl som vanligt jag som gör felen.
Jag ser inget.
Jag hör inget.
Jag känner inget.
Jag är inget.
Vad är problemet? Jag vet inte, men ändå kvarstår problemen.
Vad var det som gick snett?
Varför har jag inte kontroll över situationen - har jag någonsin haft det?
Frågorna är många, men svaren, var hittar jag dem?

Egentligen har det inte hänt något nytt, troligen bara förstärkts. Men vad?

Jag har ingen kontroll på någonting längre - vem är jag, vad vill jag, hur är jag - vem är du?

Det finns meterlånga spalter jag skulle vilja skriva ner här - men låter bli, för Du kan ändå inget göra åt saken. Så varför veta, varför bry sig, varför leva - vem skulle sakna?

Djupt.

Men, det troliga är att djupare orkar jag nog inte dyka.

Jag ser dig framför mina ögon hela tiden.
Men.
Hur mår du egentligen?
Det vore skönt att veta det.

Jag saknar de 27 kvadrat, te-stunderna och den dagliga plumpen.
Hur ska jag göra?
Hur kunde det bli så här?
Jag vill skrika - men, vad fan leder det till.

Nystarten - kan det ha blivit början till slutet?

En sista sak:
Det är förhelvete inte synd om mig!