Fast mark under fötterna
Tryggheten, den finns ändå hemmavid.
Istanbul må hände är en intressant kulturell stad, men längtan efter min dotter o sambo, min egen säng och inte minst den svenska maten tog till sist överhanden.
Istanbul är Europas största stad och många av byggnaderna är bevarade från Jesus tid. Ja, i alla fall från 500-talet e.k. Till exempel Blå moskén och Sofiakyrkan.
Persektivet på sitt eget liv får sig en tankeställare efter en vecka i Turkiets största stad, som dock inte är huvudstaden. Ankara är turkarnas huvudstad.
De fallfärdiga husen, tiggarna, uteliggarna, barnarbetarna, skoputsarna, fågelfröförsäljarna... ja, listan kan göras mycket lång. Det är intryck som gör att Sverige känns väldigt bra att bo i.
Bosporen, som gränsar Istanbul mellan öst och väst, Europa och Asien, hade ständigt båttrafik på sitt vatten... och det var inte lite båtar heller.
Jag, Bosse, Sanna, Kajsa och Hanna tog en sväng över med båten och besökte östsidan, det vill säga den sida som ligger i Asien.
Där var det än mer fallfärdigt och fattigdom. En man försökte sälja fyra parfymer för hundra svenska kronor till mig - på förpackningen kända märken, men naturligtvis fejkparfymer.
Vi gick en bit på den världskända strandpromenaden, men det blev inte så långt. Jag passade på att fråga en fiskare om jag fick prova - han kastade ut och jag fick veva in... det tog säkert fem minuter innan jag vevat in hela linan. Om jag fick någon fisk? Icke då.
Hotellet vi bodde på heter Hotell Inka och ligger en ordentligt stenkast från stadens paradgata, typ Ströget i Köpenhamn. Den gatan har jag vandrat några mil på under den senaste veckan.
Kebab - ett måste om man är Turkiet.
Det blev kebab varje dag och det var helt ok. Men, för att inte svälta blev det även besök på ett par amerikanska snabbmatskedjor under veckan... Jaja, inte bara ett par besök - fem totalt.
Flygresan ner var klart värsta grejen med resan och den klart bästa var naturligtvis fotbollen mellan Galatasaray och Ankaraspor. Publiken var som galna och det var en underbar stämning.
Själva matchen blev aldrig någon riktig kamp - Gala gjorde snabbt två snabba mål och matchen dödades ganska omgående. Slutresultatet skrevs till 4-0.
I vilket fall som helst så är det mycket skönt att vara hemma igen...
På måndag börjar produktionen av tidningen om Istanbul - ingen rast ingen ro...
Snabba puckar och vila får vi skaffa oss längre fram.

Istanbul må hände är en intressant kulturell stad, men längtan efter min dotter o sambo, min egen säng och inte minst den svenska maten tog till sist överhanden.
Istanbul är Europas största stad och många av byggnaderna är bevarade från Jesus tid. Ja, i alla fall från 500-talet e.k. Till exempel Blå moskén och Sofiakyrkan.
Persektivet på sitt eget liv får sig en tankeställare efter en vecka i Turkiets största stad, som dock inte är huvudstaden. Ankara är turkarnas huvudstad.
De fallfärdiga husen, tiggarna, uteliggarna, barnarbetarna, skoputsarna, fågelfröförsäljarna... ja, listan kan göras mycket lång. Det är intryck som gör att Sverige känns väldigt bra att bo i.
Bosporen, som gränsar Istanbul mellan öst och väst, Europa och Asien, hade ständigt båttrafik på sitt vatten... och det var inte lite båtar heller.
Jag, Bosse, Sanna, Kajsa och Hanna tog en sväng över med båten och besökte östsidan, det vill säga den sida som ligger i Asien.
Där var det än mer fallfärdigt och fattigdom. En man försökte sälja fyra parfymer för hundra svenska kronor till mig - på förpackningen kända märken, men naturligtvis fejkparfymer.
Vi gick en bit på den världskända strandpromenaden, men det blev inte så långt. Jag passade på att fråga en fiskare om jag fick prova - han kastade ut och jag fick veva in... det tog säkert fem minuter innan jag vevat in hela linan. Om jag fick någon fisk? Icke då.
Hotellet vi bodde på heter Hotell Inka och ligger en ordentligt stenkast från stadens paradgata, typ Ströget i Köpenhamn. Den gatan har jag vandrat några mil på under den senaste veckan.
Kebab - ett måste om man är Turkiet.
Det blev kebab varje dag och det var helt ok. Men, för att inte svälta blev det även besök på ett par amerikanska snabbmatskedjor under veckan... Jaja, inte bara ett par besök - fem totalt.
Flygresan ner var klart värsta grejen med resan och den klart bästa var naturligtvis fotbollen mellan Galatasaray och Ankaraspor. Publiken var som galna och det var en underbar stämning.
Själva matchen blev aldrig någon riktig kamp - Gala gjorde snabbt två snabba mål och matchen dödades ganska omgående. Slutresultatet skrevs till 4-0.
I vilket fall som helst så är det mycket skönt att vara hemma igen...
På måndag börjar produktionen av tidningen om Istanbul - ingen rast ingen ro...
Snabba puckar och vila får vi skaffa oss längre fram.

Kommentarer
Postat av: dala
hallå!!! vart tog debatt dempa vägen, ska nog plocka bort sidan från favoriter eftersom inget skrivs.
nu drar jag till värmen i spanien och till lilla hålan Mil Palmeras. ha det bra i veckan ;)
Postat av: dala
hallå!!! vart tog debatt dempa vägen, ska nog plocka bort sidan från favoriter eftersom inget skrivs.
nu drar jag till värmen i spanien och till lilla hålan Mil Palmeras. ha det bra i veckan ;)
Trackback