När förtjänar man att må bra?
Tid?
Ge mig mera tid...
Tänk om livet vore lika enkelt som för vissa andra som inte tar något som helst ansvar. Är det meningen att man ska få rida på en våg hela livet och inte behöva göra någonting någongång - bara rå om sig själv.
Jag tycker det är orättvist och ja jag är avundsjuk på de som kan liva livet utan att lyfta ett finger.
En del går på krogen och käkar gott, andra klipper sig snyggt och en del har en axel att luta sig mot - inget av det här behöver man betala för.
En del andra får allting serverat och andra pratar åt dem, utan att behöva lyfta ett finger.
Är man smart då, eller helt enkelt för korkad för att klara av någonting?
Jag börjar tvivla, på mig själv och på det här samhället - man kanske inte skulle ha brytt sig från första början utan bara levt livet på andra hårt arbetandes pengar, så kallat soc-bidrag.
Aldrig tidigare har hon mått så bra eller sett så bra ut som hon gör nu och det kanske är skönt och bra för henne. Men vilket ansvar tar hon? Vilket ansvar tog hon? Och vad tar hon för ansvar nu när Lovisa åker hem till någon av hennes bostäder, vart för hon henne.
Det har nu gått tio veckor sedan allt elände började och jag känner mig inte helad någonstans, det enda jag fick var ytterligare ett heltidsjobb och en jäkla massa oroliga tankar - vad fick hon och vad tog hon, jo det vet vi vid det här laget.
Och det var inte ansvar i alla fall.
Ge mig mera tid...
Tänk om livet vore lika enkelt som för vissa andra som inte tar något som helst ansvar. Är det meningen att man ska få rida på en våg hela livet och inte behöva göra någonting någongång - bara rå om sig själv.
Jag tycker det är orättvist och ja jag är avundsjuk på de som kan liva livet utan att lyfta ett finger.
En del går på krogen och käkar gott, andra klipper sig snyggt och en del har en axel att luta sig mot - inget av det här behöver man betala för.
En del andra får allting serverat och andra pratar åt dem, utan att behöva lyfta ett finger.
Är man smart då, eller helt enkelt för korkad för att klara av någonting?
Jag börjar tvivla, på mig själv och på det här samhället - man kanske inte skulle ha brytt sig från första början utan bara levt livet på andra hårt arbetandes pengar, så kallat soc-bidrag.
Aldrig tidigare har hon mått så bra eller sett så bra ut som hon gör nu och det kanske är skönt och bra för henne. Men vilket ansvar tar hon? Vilket ansvar tog hon? Och vad tar hon för ansvar nu när Lovisa åker hem till någon av hennes bostäder, vart för hon henne.
Det har nu gått tio veckor sedan allt elände började och jag känner mig inte helad någonstans, det enda jag fick var ytterligare ett heltidsjobb och en jäkla massa oroliga tankar - vad fick hon och vad tog hon, jo det vet vi vid det här laget.
Och det var inte ansvar i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hoppas det nån gång ordnar sig för dig..
tänker på er o hoppas ni är rädda om er!!
kram L
Postat av: SAM
Hej
Om man ser på det stora hela så är tio veckor inte så lång tid! Titta tillbaka i din egen blogg var du verkligen så lycklig för ett år sedan? Tänk vad man glömmer efter ett tag. Du ska se att allt löser sig till det bästa. Det kanske var meningen att det skulle bli så här. Tänk vad du fått istället för det du blivit av med. Och om du har lärt dig något av allt detta så gör du inte om samma misstag i nästa förhållande, som då säkert blir mer lyckligt än det du nu har lämnat! Men visst är det tråkigt att känna sig ensam, men det är du inte!
Postat av: Dennis
Låter väldigt bra och stöttande det där, men vem är SAM?
Trackback