Spor = idrott på turkiska
Det är lördagen den 29 april 2006 och hela Istanbul kokar.
I alla fall den delen där Ali Sami Yen Stadion ligger och där Galatasaray spelar sina hemmamatcher.
Det är bara ett par veckor kvar av säsongens ligaspel och hemmafavoriterna är med och nosar på ligaguldet - mot ärkerivalen från östra sidan av Istanbul, Fenerbahce.
I kväll är det en enkel match på pappret, men bortalaget spelar för nytt kontrakt och stämningen i Gala-puben är spänd. Alla tror på seger, men ingen vågar ta ut något i förskott.
För motståndet står Ankaraspor (spor = idrott på turkiska, alltså Ankaraidrott på svenska).
Har du någon gång varit på Råsunda och sett svenska landslaget spela en avgörande kvalmatch till ett mästerskap, eller var du på matchen mellan IFK Göteborg och Milan när blåvitt vann med 2-1 1996 - då var det stämning och mycket hög decibel.
Det är ändå inget mot en helt vanlig ligamatch i Istanbul.
Hela Ali Sami Yen Stadion utbryter i en enda stor visselorkan när Ankaraspor samlas i en ring för det sista pepp-talk inför avspark. Vi ovana svenskar fick hålla för öronen - det var ett mäktigt dån som ljöd mot den mörka regntunga himlen.
Men visselorkanen byttes snabbt ut mot ett minst lika mäktigt vrål när Hakan Sükur spelar av bollen för den första halvlekens början - ett vrål som varar matchen igenom.
Bortsett från när Galatasaray gjorde sina fyra mål och när slutsignalen gick - då var det ännu högre ljud.
Fast mest jubel blev det nog ändå när Fenerbahce släppte in mål i sin match, i en annan del av landet.
Hemmafavoriterna slog tillbaka huvudstadslaget med 4-0 och alla var nöjda och belåtna.
De som hade oss på sin läktare var stolta att vi valde att stå i deras klack och heja på favoriterna.
Ni som sett fotboll i Italien, Spanien och England - gå på fotboll i Turkiet det är mäktigt, det är vansinnigt, det är härligt och det är definitivt ett minne för livet.
Detta var ett av få glada minnen från detta år, men det fick mig att dra lite på mungiporna i rätt riktning.
Gillar man inte turkar annars - gå på fotboll i deras land, efter det älskar du turkar - i alla fall fotbollen, eller stämningen kring fotbollen.
Galatasaray ligger för närvarande trea i den turkiska ligan efter 13 spelade matcher. Ankaraspor lyckades ändå hålla sig kvar och härskar för närvarande över den sjunde platsen, bland annat efter helgens fina seger på bortaplan mot ligatvåan Manisaspor med 3-1. Fenerbahce leder som vanligt - men räkna inte bort Galatasaray.
Det hade inte den lilla 6-åriga tjejen Fulya gjort som jag träffade med hennes far på puben innan matchen. Hon var född Gala-fan och trodde på hemmaseger med 5-0 denna lördagskväll på Ali Sami Yen Stadion.
Till Fulyas och resterande tio miljoner inhemska Gala-supporters stora förtjusning så vann favoriterna ligaguldet på målsnöret i den sista omgången.
En härlig knäpp på näsan till alla Fenerbahce-fans kan man tänka sig.
Ps. Det regnade hela den dagen i Istanbul, men under matchen var det uppehåll. Fotboll är kul i Turkiet.
I alla fall den delen där Ali Sami Yen Stadion ligger och där Galatasaray spelar sina hemmamatcher.
Det är bara ett par veckor kvar av säsongens ligaspel och hemmafavoriterna är med och nosar på ligaguldet - mot ärkerivalen från östra sidan av Istanbul, Fenerbahce.
I kväll är det en enkel match på pappret, men bortalaget spelar för nytt kontrakt och stämningen i Gala-puben är spänd. Alla tror på seger, men ingen vågar ta ut något i förskott.
För motståndet står Ankaraspor (spor = idrott på turkiska, alltså Ankaraidrott på svenska).
Har du någon gång varit på Råsunda och sett svenska landslaget spela en avgörande kvalmatch till ett mästerskap, eller var du på matchen mellan IFK Göteborg och Milan när blåvitt vann med 2-1 1996 - då var det stämning och mycket hög decibel.
Det är ändå inget mot en helt vanlig ligamatch i Istanbul.
Hela Ali Sami Yen Stadion utbryter i en enda stor visselorkan när Ankaraspor samlas i en ring för det sista pepp-talk inför avspark. Vi ovana svenskar fick hålla för öronen - det var ett mäktigt dån som ljöd mot den mörka regntunga himlen.
Men visselorkanen byttes snabbt ut mot ett minst lika mäktigt vrål när Hakan Sükur spelar av bollen för den första halvlekens början - ett vrål som varar matchen igenom.
Bortsett från när Galatasaray gjorde sina fyra mål och när slutsignalen gick - då var det ännu högre ljud.
Fast mest jubel blev det nog ändå när Fenerbahce släppte in mål i sin match, i en annan del av landet.
Hemmafavoriterna slog tillbaka huvudstadslaget med 4-0 och alla var nöjda och belåtna.
De som hade oss på sin läktare var stolta att vi valde att stå i deras klack och heja på favoriterna.
Ni som sett fotboll i Italien, Spanien och England - gå på fotboll i Turkiet det är mäktigt, det är vansinnigt, det är härligt och det är definitivt ett minne för livet.
Detta var ett av få glada minnen från detta år, men det fick mig att dra lite på mungiporna i rätt riktning.
Gillar man inte turkar annars - gå på fotboll i deras land, efter det älskar du turkar - i alla fall fotbollen, eller stämningen kring fotbollen.
Galatasaray ligger för närvarande trea i den turkiska ligan efter 13 spelade matcher. Ankaraspor lyckades ändå hålla sig kvar och härskar för närvarande över den sjunde platsen, bland annat efter helgens fina seger på bortaplan mot ligatvåan Manisaspor med 3-1. Fenerbahce leder som vanligt - men räkna inte bort Galatasaray.
Det hade inte den lilla 6-åriga tjejen Fulya gjort som jag träffade med hennes far på puben innan matchen. Hon var född Gala-fan och trodde på hemmaseger med 5-0 denna lördagskväll på Ali Sami Yen Stadion.
Till Fulyas och resterande tio miljoner inhemska Gala-supporters stora förtjusning så vann favoriterna ligaguldet på målsnöret i den sista omgången.
En härlig knäpp på näsan till alla Fenerbahce-fans kan man tänka sig.
Ps. Det regnade hela den dagen i Istanbul, men under matchen var det uppehåll. Fotboll är kul i Turkiet.
Kommentarer
Trackback