dennisjohansson75

Gråter.
Nej, det gör man om man sörjer eller är allmänt ledsen.
Jag gråter inte över att hon lämnade mig - snarare känner jag nu en lättnad, när jag insett vad för slags "människa" jag fått stå ut med att leva med.
Nej, skulle jag gråta är det för hennes sätt att inte fatta vad hon ställt till med - att hon inte inser att det hon gjort mot Lovisa är så jävla fel det kan bli. Nej, hon har inte slagit (?) henne, nej hon har inte vanskött henne (?) - nej, hon har "bara" misshandlat henne psykiskt, utan att själv förstå att det hon gjorde inför Lovisas ögon var ett fruktansvärt snedsteg. Men det är klart - är man ung och tänker bara på sig själv och med "den" så kan väl sånt inträffa.
Det är ju en himla tur att det samtalet med erkännandet finns inspelat på band - för numera ändras historien varje gång den tas upp, men betänk då att det finns ledtrådar i ljuget som fäller vem som helst.
Stå upp, väx upp, mogna - börja ta ansvar för de handlingar som hör till att vara vuxen... Så Lovisa åtminstone kan få en trygg uppväxt.

SISTA MORGONEN

" Du kom till mig
Våren var som vackrast när du kom till mig
och om jag vetat det jag vet nu när du fanns hos mig
nu är det för sent

Förälskade
satt vi på balkongen och berusade
vi delade en flaska vin och älskade
varandra till sömns

å när vi vaknade var rummet ljust
och gatan utanför
var lika full av liv och rörelse, som jag
och i en säng på tredje våningen
drack vi te med mjölk och honung
du hade en gitarr å jag
spelade du dansade

Den sommaren

vi åkte ut till Lidingö och hem igen
körde på en fågel och begravde den
nånstans vid en sjö

När hösten kom
sa du att nu känns det som det börjar om
men jag var bara tyst och tom
när hösten kom och sommaren dog

Men det händer att jag går förbi
huset som du bodde i
det händer att jag ser dig gå och då

trodde att vi fattade
vi blundade och skrattade
vi tog allting vi kunde få
undra vad vi tänkte på
den morgonen

Minns dig där i fönstret sista morgonen
Det hände nått på natten
och på morgonen
var allting förbi "