"Jag ska klippa mig"
Jag trodde det hela lagt sig och hon landat något, eftersom det är nio veckor sedan exakt i dag. Men, ack så fel man kan ha.
I onsdags ringde hon och frågade om hon fick ha lillan hela kommande vecka, men jag ville inte svara omgående på den frågan. Vidare på torsdagen frågade hon samma sak och jag svarade då att jag också ville vara med lillan under veckan, eftersom jag också är ledig länge.
Som det lät kom vi överrens om att dela veckan, men fortfarande gäller samma för henne som tidigare.
I dag, fredag, när hon hämtade henne frågade hon om lillan skulle vara tillbaka på söndag klockan 18. Men jag föreslog måndag eftermiddag, efter att morfar kommit hem från jobbet - men si det gick inte det...
- Jag ska klippa mig på måndag, så jag kan inte ha henne då, var hennes ord.
- Hur länge sedan var det du bokade den tiden? frågade jag.
- Det var väl ett par veckor sedan, men jag hade glömt det, svarade hon.
- Är klippningen viktigare än lillan alltså, du får väl byta tid då?
- Ja, men då lämnar jag henne på fredag i nästa vecka då...
Jag trodde det hänt något positivt i och med att hon ville ha lillan hela veckan, men tydligen inte. Resonera med henne är helt omöjligt, lika omöjligt som tidigare.
Nu blev det som så att hon lämnar tillbaka lillan på måndag sen eftermiddag - jag vägrar vara snäll en gång till, bara för att hon ska klippa sig.
Va, fan är viktigast egentligen?
Nej, jag blir bara ledsen - tydligen är lillan en jojo som bara går att studsa upp och ner hela tiden, hit och dit.
Fredag i dag som sagt och nio veckor sedan - men det känns som det var i går. Ensamheten kryper fram under fredagseftermiddagen och den ligger oftast kvar tills på söndagen. Helgerna är värst, men vad fan saknar jag egentligen, jag hittar ju inte mig själv heller.
Trodde jag visste, men i går fick jag upp ögonen återigen - det kanske inte blir som jag hoppats på. Men det kan jag omöjligt bestämma själv, frågan är bara om någon annan redan bestämt det åt mig.
Det är mindre än en timme sedan Lovisa åkte härifrån - men tomheten och saknaden finns här redan.
Jag mår definitivt inte bra - inte på något sätt...
Men, jag förtjänar väl detta antar jag... Frågan är bara hur länge man ska behöva stå ut.
"Brännboll är inte min gren - jag känner mig bränd hela tiden."
I onsdags ringde hon och frågade om hon fick ha lillan hela kommande vecka, men jag ville inte svara omgående på den frågan. Vidare på torsdagen frågade hon samma sak och jag svarade då att jag också ville vara med lillan under veckan, eftersom jag också är ledig länge.
Som det lät kom vi överrens om att dela veckan, men fortfarande gäller samma för henne som tidigare.
I dag, fredag, när hon hämtade henne frågade hon om lillan skulle vara tillbaka på söndag klockan 18. Men jag föreslog måndag eftermiddag, efter att morfar kommit hem från jobbet - men si det gick inte det...
- Jag ska klippa mig på måndag, så jag kan inte ha henne då, var hennes ord.
- Hur länge sedan var det du bokade den tiden? frågade jag.
- Det var väl ett par veckor sedan, men jag hade glömt det, svarade hon.
- Är klippningen viktigare än lillan alltså, du får väl byta tid då?
- Ja, men då lämnar jag henne på fredag i nästa vecka då...
Jag trodde det hänt något positivt i och med att hon ville ha lillan hela veckan, men tydligen inte. Resonera med henne är helt omöjligt, lika omöjligt som tidigare.
Nu blev det som så att hon lämnar tillbaka lillan på måndag sen eftermiddag - jag vägrar vara snäll en gång till, bara för att hon ska klippa sig.
Va, fan är viktigast egentligen?
Nej, jag blir bara ledsen - tydligen är lillan en jojo som bara går att studsa upp och ner hela tiden, hit och dit.
Fredag i dag som sagt och nio veckor sedan - men det känns som det var i går. Ensamheten kryper fram under fredagseftermiddagen och den ligger oftast kvar tills på söndagen. Helgerna är värst, men vad fan saknar jag egentligen, jag hittar ju inte mig själv heller.
Trodde jag visste, men i går fick jag upp ögonen återigen - det kanske inte blir som jag hoppats på. Men det kan jag omöjligt bestämma själv, frågan är bara om någon annan redan bestämt det åt mig.
Det är mindre än en timme sedan Lovisa åkte härifrån - men tomheten och saknaden finns här redan.
Jag mår definitivt inte bra - inte på något sätt...
Men, jag förtjänar väl detta antar jag... Frågan är bara hur länge man ska behöva stå ut.
"Brännboll är inte min gren - jag känner mig bränd hela tiden."
Ny vänskap & R.I.P.
- Jag tycker du är en bra pappa.
De orden fick jag höra från en helt främmande person i dag och givetvis blev jag glad och värmd.
- Det viktigaste är att du finns där för henne hela tiden och att du bryr dig, det räcker för att du ska vara en bra pappa i mina ögon.
Stärkande och spontana kommentarer är oerhört viktigt att få höra och det värmer enormt. Fasaden är starkare än insidan, ändå är min bearbetning långt mycket längre gången än den kunnat vara - vilket givetvis känns skönt. Men det är långt i från bra och det lär dröja länge innan det blir helt bra - om det någonsin blir det.
Träffade denna person via jobbet i dag och vi satt en lång stund och pratade och ventilerade våra tankar om saker och ting. Jag om mina "saker" och denna person om sina. Det är alltid bra att få prata med helt utomstående i dessa lägen, det känner jag trots att jag tack och lov inte har någon erfarenhet i sak.
Vårt samtal varade länge och var givande och upplyftande, även om det snart säkert hamnar på en lägre nivå igen, det sker svängningar hela tiden.
DET hoppas jag ni, mina vänner, har överseende med.
Kanske har jag fått en ny vän i och med dagens möte med denna person - just nu känns det som jag skulle vilja det och det behövs alltid bra vänner.
Till sist vill jag säga att jag tänker på dig "Stockholmsmannen", jag finns till hands om du vill prata.
Jag beklagar verkligen!
De orden fick jag höra från en helt främmande person i dag och givetvis blev jag glad och värmd.
- Det viktigaste är att du finns där för henne hela tiden och att du bryr dig, det räcker för att du ska vara en bra pappa i mina ögon.
Stärkande och spontana kommentarer är oerhört viktigt att få höra och det värmer enormt. Fasaden är starkare än insidan, ändå är min bearbetning långt mycket längre gången än den kunnat vara - vilket givetvis känns skönt. Men det är långt i från bra och det lär dröja länge innan det blir helt bra - om det någonsin blir det.
Träffade denna person via jobbet i dag och vi satt en lång stund och pratade och ventilerade våra tankar om saker och ting. Jag om mina "saker" och denna person om sina. Det är alltid bra att få prata med helt utomstående i dessa lägen, det känner jag trots att jag tack och lov inte har någon erfarenhet i sak.
Vårt samtal varade länge och var givande och upplyftande, även om det snart säkert hamnar på en lägre nivå igen, det sker svängningar hela tiden.
DET hoppas jag ni, mina vänner, har överseende med.
Kanske har jag fått en ny vän i och med dagens möte med denna person - just nu känns det som jag skulle vilja det och det behövs alltid bra vänner.
Till sist vill jag säga att jag tänker på dig "Stockholmsmannen", jag finns till hands om du vill prata.
Jag beklagar verkligen!
Ju högre desto bättre
Egentligen vill jag bara åka långt, långt in i skogen och bara skrika!
Nu har åtta veckor gått och det har hänt enormt mycket under dessa veckor, både postiva och negativa - fast mest negativt så klart.
I dag är det lördag kväll och ensamheten har tagit över igen.
Lovisa lämnade jag på dagis i onsdags, sen åkte jag till jobbet och har jobbat tills ikväll med en konferens. Saknaden av Lovisa är enorm och ovetskapen är det som tär mest på mig.
Varför blev det som det blev?
Egentligen vill jag bara åka långt, långt in i skogen och bara skrika!
Aaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!
Nu har åtta veckor gått och det har hänt enormt mycket under dessa veckor, både postiva och negativa - fast mest negativt så klart.
I dag är det lördag kväll och ensamheten har tagit över igen.
Lovisa lämnade jag på dagis i onsdags, sen åkte jag till jobbet och har jobbat tills ikväll med en konferens. Saknaden av Lovisa är enorm och ovetskapen är det som tär mest på mig.
Varför blev det som det blev?
Egentligen vill jag bara åka långt, långt in i skogen och bara skrika!
Aaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!
Dom fastslagen
Nu har dom fallit...
Fick beslutet i går (måndag 20061016) - men domen fastslogs i fredags...
Mer om det skriver jag inte här - för jag tycker inte alla ska få chansen att läsa om det. De som ändå vill veta KANSKE får veta om de hör av sig till mig.
Nu börjar det
Tänk att det skulle gå så långt...
Men, nu börjar det - helvetet...
Men, men så är det och då gäller det bara att vara skärpt och kämpa för det som är rätt.
Livets viktigaste match - alla fotbollsfinaler och allt annat, släng er i väggen - nu är det på riktigt!
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
Men, nu börjar det - helvetet...
Men, men så är det och då gäller det bara att vara skärpt och kämpa för det som är rätt.
Livets viktigaste match - alla fotbollsfinaler och allt annat, släng er i väggen - nu är det på riktigt!
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
Se livet från den ljusa sidan
Lika snabbt som livet kan få en abrupt vänding kan det vända till något positivt.
Vill tacka Håkan för hans snällhet och det visade sig vara en värdefull handling - när han i onsdags släppte i väg mig tidigare från jobbet.
Jag hade det bra och trivdes med miljön och omgivning på ett mycket bra sätt - dit vill jag åka igen.
Kanske, kanske inte åkte jag hem för tidigt - men förståndet sa mig att göra på detta sätt för att få behålla den fina känslan. Jag ångrar ingenting...
Lovisa är fortsatt en aning förkyld och förvirrad. Dels på grund av mig och dels på grund av hennes "mamma", men hon mår i övrigt mycket bra och kommer att friskna till... Hon är i alla fall det viktigaste och det bästa som finns i mitt liv - always.
Kortrundan ikväll tillsammans med Tobias och Rolf började mycket bra, med en utklassningsseger - men sen var det stopp. Var på väg mot en ännu större seger i spel två, men när jag började kaxa upp mig föll jag ordentligt och fick käka upp mina ord. Men "broderligt" vann vi en omgång spel vardera och alla kunde vara nöjda (?) efter kvällen.
Sverige-Spanien på Råsunda i morgon, avresa cirka klockan 14.00. Zlatan inte med och Allbäck kan spela enligt text-tv. Att Allbäck kan spela kan innebära seger för blågult, i alla fall så länge Ibra håller sig utanför truppen. Vid storförlust får Lagerbäck avgå - frågan är vad man ska hoppas på?!
Livet kanske får en ljusglimt i horisonten - vem vet...
Vill tacka Håkan för hans snällhet och det visade sig vara en värdefull handling - när han i onsdags släppte i väg mig tidigare från jobbet.
Jag hade det bra och trivdes med miljön och omgivning på ett mycket bra sätt - dit vill jag åka igen.
Kanske, kanske inte åkte jag hem för tidigt - men förståndet sa mig att göra på detta sätt för att få behålla den fina känslan. Jag ångrar ingenting...
Lovisa är fortsatt en aning förkyld och förvirrad. Dels på grund av mig och dels på grund av hennes "mamma", men hon mår i övrigt mycket bra och kommer att friskna till... Hon är i alla fall det viktigaste och det bästa som finns i mitt liv - always.
Kortrundan ikväll tillsammans med Tobias och Rolf började mycket bra, med en utklassningsseger - men sen var det stopp. Var på väg mot en ännu större seger i spel två, men när jag började kaxa upp mig föll jag ordentligt och fick käka upp mina ord. Men "broderligt" vann vi en omgång spel vardera och alla kunde vara nöjda (?) efter kvällen.
Sverige-Spanien på Råsunda i morgon, avresa cirka klockan 14.00. Zlatan inte med och Allbäck kan spela enligt text-tv. Att Allbäck kan spela kan innebära seger för blågult, i alla fall så länge Ibra håller sig utanför truppen. Vid storförlust får Lagerbäck avgå - frågan är vad man ska hoppas på?!
Livet kanske får en ljusglimt i horisonten - vem vet...
Sova - vad är det?
Tjejkväll, grabbkväll, myskväll, snusk och hårdrock - eller så väljer man att jobba, valet är fritt och ditt.
Jag valde väl inte att jobba som en idiot i helgen som var, utan det var schemat som ställde till det så att det blev på det viset - 30,5 timmar på tre dagar, varav 16,5 på lördagen enbart.
Till råga på allt så var Lovisa sjuk när hon kom från sin "mamma" och jag hade hoppats kunna gå och lägga mig samtidigt som jag la henne, det vill säga klockan 19.30.
Men icke sa Nicke och sköt en penis.
Lovisa hostade hela kvällen/natten och vaknade av sina egna attacker - det var riktigt jobbigt att höra henne lida och det blev ju inte mindre jobbigt av att jag var så trött själv att jag vid ett par tillfällen "spottade" upp i toaletten - jo så trött kan man vara och det var jag kan jag lova...
Till sist fick jag henne att äta vindruvor och i samband med det fick jag också i henne lite hostmedicin och då hade klockan hunnit bli halv fyra på morgonen - så gissa om jag var trött när jag klockan sju skulle förbereda dagens jobb...
Hur som helst somnade både Lovisa och jag utmattade i min säng och det var egentligen första gången vi sov i samma säng sedan passienthotellet, det vill säga när hon var nyfödd. Men hennes närhet var oerhört skönt att känna och jag vet att hon kände lika i natt - för hon hade sånn förskräcklig hosta.
Apropå jobbet - det är allt Kalle Anka på vissa möten och struktur tillsammans med ett gäng kacklande damer, det går inte. Jag och min manlige kollega bara tittade på varandra i dag och skakade på huvudet, sen flinade vi och ryckte på axlarna - "låt dem hållas", viskade vi.
Men hur mycket plats kan en människa ta egentligen - som dessutom endast är vikarie? Tydligen ganska stor - i mun i alla fall (tolka det rätt nu). Men trevliga - jo, det är de alla.
I morgon hade det varit skönt med lite sovmorgon - men gumman vaknar ju och då är det full fart igen, oavsett tiden... Men med lite tur får jag sova till klockan sju i alla fall...
Fy fan vad jag längtar till framtiden - även om nutiden också har sina ljusa sidor...
Jag valde väl inte att jobba som en idiot i helgen som var, utan det var schemat som ställde till det så att det blev på det viset - 30,5 timmar på tre dagar, varav 16,5 på lördagen enbart.
Till råga på allt så var Lovisa sjuk när hon kom från sin "mamma" och jag hade hoppats kunna gå och lägga mig samtidigt som jag la henne, det vill säga klockan 19.30.
Men icke sa Nicke och sköt en penis.
Lovisa hostade hela kvällen/natten och vaknade av sina egna attacker - det var riktigt jobbigt att höra henne lida och det blev ju inte mindre jobbigt av att jag var så trött själv att jag vid ett par tillfällen "spottade" upp i toaletten - jo så trött kan man vara och det var jag kan jag lova...
Till sist fick jag henne att äta vindruvor och i samband med det fick jag också i henne lite hostmedicin och då hade klockan hunnit bli halv fyra på morgonen - så gissa om jag var trött när jag klockan sju skulle förbereda dagens jobb...
Hur som helst somnade både Lovisa och jag utmattade i min säng och det var egentligen första gången vi sov i samma säng sedan passienthotellet, det vill säga när hon var nyfödd. Men hennes närhet var oerhört skönt att känna och jag vet att hon kände lika i natt - för hon hade sånn förskräcklig hosta.
Apropå jobbet - det är allt Kalle Anka på vissa möten och struktur tillsammans med ett gäng kacklande damer, det går inte. Jag och min manlige kollega bara tittade på varandra i dag och skakade på huvudet, sen flinade vi och ryckte på axlarna - "låt dem hållas", viskade vi.
Men hur mycket plats kan en människa ta egentligen - som dessutom endast är vikarie? Tydligen ganska stor - i mun i alla fall (tolka det rätt nu). Men trevliga - jo, det är de alla.
I morgon hade det varit skönt med lite sovmorgon - men gumman vaknar ju och då är det full fart igen, oavsett tiden... Men med lite tur får jag sova till klockan sju i alla fall...
Fy fan vad jag längtar till framtiden - även om nutiden också har sina ljusa sidor...
Saknar inte dig - men dig
Hon tittar på mig med sin stora blå rådjursögon och ser verkligen oskyldig ut när hon gjort något hyss.
Fem veckor har idag passerat och Lovisa och jag har fått en mycket nära och mysig relation, vilket vi antagligen inte fått annars, på samma sätt. Inget ont som inte har något gott med sig.
För första gången kunde jag utan gnäll klippa tio fingernaglar och tio tånaglar på Lovisa, det blir hela tiden framsteg med andra ord. Om jag minns rätt så klarade inte "hon" av att klippa naglarna på lilltjejen. Fast det är klart - Lovisa "mognar" ju för varje dag som går.
Innan Lovisa ska till mamma och morfar idag så ska hon med pappa på jobbet i 1,5 timme, det blir en ny upplevelse för henne det. Potatishuset blir hämtaplatsen idag.
Ser verkligen inte fram mot arbetsschemat denna helg, men det är klart då blir det en skönare helg kommande veckoslut.
På måndag börjar min tjänst på 100 procent dessutom och jag kommer i och med det att få jobba på fyra olika platser - tre på 100 procentaren plus tidningsuppdrag. Det ska bli skönt att få jobba av sig lite och förhoppningsvis kanske få lite extra tillskott i kassan - snart är det ju jul också.
Jul ja, hur gör vi då - med Lovisa alltså?
"Hon" vill säkert ha henne inför sin släkt för att visa att hon tar "ansvar" och givetvis vill även jag ha henne, frågan är bara om Lovisa trivs bäst bland mycket eller lite folk.
Hur som helst, det blir nog bra det där också. Det är ju trots allt ett par veckor kvar till dess.
Namnsdag idag - grattis får jag väl säga till mig själv (annars är det väl ingen som säger något) och Stockholms-Dala och till er andra som också heter Mikael.
Min tipsvecka dessutom - sist gick det mindre bra med tre rätt, med sex halvgarderingar... Så dåligt kan det väl inte gå denna gång - eller?
På onsdag jobbar jag - sen drar jag... ska bli spännande... åter på torsdag någongång...
Lördag i kommande vecka spelar Sverige EM-kval på Råsunda mot Spanien, utan divan Zlatan och med en förbundskapten i gungning - ska vi tippa på att Spanien blir Lagerbäcks första och nu även den sista motståndaren. Storstryk hur som helst för de blågula, men lik förbannat sitter man där och håller tummarna - på plats alltså... kanske kanske skippar jag bussen och åker före i egen bil redan på fredag, men det får vi allt se hur det blir med den saken.
Har precis hunnit klart alla papper till försäkringskassan, a-kassan med flera - så ändras min tjänst och jag får göra om allt en gång till... ett av två minus med att få heltid i detta läge, det andra är att tiden med Lovisa blir inte lika lång som jag vill.
IF Kil Cup byter namn till Ica Supermarket Cup - min cup som startade 1993 lever vidare och jag håller i trådarna i år igen... men 10 000 kronor för att köpa namnet, det var billigt det, mycket billigt... synd jag inte fick vara med och förhandla...
Fick ett pris av föreningen förra året - vart tog det vägen i flytten... Vill göra en båtresa bland annat för det - ska du med... Åbo kanske...
För övrigt tror jag Qbik klarar sig kvar på vinst i sista matchen mot Mallbacken. Dessvärre (?) ryker Jitex och Mallisbackis ur damallsvenskan.
Zlatan, Zlatan, Zlatan - jo, Zlatan är definitivt Zlatan.
I morgon ska jag simma lugnt... Förresten jag saknar INTE dig - men dig...
Ett råd till någon eller några:
"Det är lättare att slåss för sina principer än att leva upp till dem." Alfred Adler
Glöm inte att att ställa om klockan den 29 oktober...
Monsterhelg i sikte
Monsterhelg på jobbet.
Jag börjar klockan 14.30 och jobbar till 23.30 (tidigast) i morgon fredag, lördag börjar jag klockan 08.00 och går fram till 23.30 på två jobb och på söndag 08.00-14.00, totalt 30,5 timmar.
Arbetsschemat denna helg gör det möjligt för Lovisa att träffa sin mamma hela helgen och en bra chans för mamma att vinna tillbaka delar av mitt förtroende - som förövrigt är helt bortblåst.
Men vi har kommit överrens om en del saker och de ska hållas - likaså tiderna för hämtning och lämning.
Jag mår inte bra över att lämna henne en hel helg till den där, egentligen skulle jag mjukat lite med en övernattning - men två... jag kommer vara så jävla orolig hela helgen.
Från och med nu (1/10) går jag upp på heltid och mer därtill - men då handlar det om fyra olika arbetsplatser och ett himla pysslande för att få allt att fungera till 100 procent. Jag tror det kommer gå bra, men jag är lite orolig att jag ska slå huvudet i den berömda väggen i framtiden.
Men, men med så många jobb måste det ju betyda att folk tror på mig och det känns ju skönt - men det vore kul om någon någongång sa något... men är det tyst så är det väl bra antar jag...
Nej, nu måste jag skriva en artikel som ska med i tidningen på lördag - jobb, jobb, jobb hela tiden... men märks det i den berömda plånboken? Ja och nej, det märks väl om någon månad.
Snart är det fest också - det behöver min skalle, en rejäl baksmällefylla (nej, Lovisa är inte hos mig den helgen)
Alla ni som vill känna sig träffade av följande - sköt om er, pözz o kramen...
Jag börjar klockan 14.30 och jobbar till 23.30 (tidigast) i morgon fredag, lördag börjar jag klockan 08.00 och går fram till 23.30 på två jobb och på söndag 08.00-14.00, totalt 30,5 timmar.
Arbetsschemat denna helg gör det möjligt för Lovisa att träffa sin mamma hela helgen och en bra chans för mamma att vinna tillbaka delar av mitt förtroende - som förövrigt är helt bortblåst.
Men vi har kommit överrens om en del saker och de ska hållas - likaså tiderna för hämtning och lämning.
Jag mår inte bra över att lämna henne en hel helg till den där, egentligen skulle jag mjukat lite med en övernattning - men två... jag kommer vara så jävla orolig hela helgen.
Från och med nu (1/10) går jag upp på heltid och mer därtill - men då handlar det om fyra olika arbetsplatser och ett himla pysslande för att få allt att fungera till 100 procent. Jag tror det kommer gå bra, men jag är lite orolig att jag ska slå huvudet i den berömda väggen i framtiden.
Men, men med så många jobb måste det ju betyda att folk tror på mig och det känns ju skönt - men det vore kul om någon någongång sa något... men är det tyst så är det väl bra antar jag...
Nej, nu måste jag skriva en artikel som ska med i tidningen på lördag - jobb, jobb, jobb hela tiden... men märks det i den berömda plånboken? Ja och nej, det märks väl om någon månad.
Snart är det fest också - det behöver min skalle, en rejäl baksmällefylla (nej, Lovisa är inte hos mig den helgen)
Alla ni som vill känna sig träffade av följande - sköt om er, pözz o kramen...
Jag vill bara komma vidare...
Nu kommer jag jobba bort min frustration och försöka gå vidare i livet. Tyvärr kommer hon Hela tiden finnas där, men det är ju en omöjlig situation att ändra på.
Tyvärr trodde jag på denna människa och valde henne till Lovisas mamma - vilket visat sig vAra ett hemskt misstag - då hon definitivt inte är mogen mammarollen och bara har sig själv i huvudeT hela tiden.
Pengar är hon också skyldig, men idag fick jag som svar att jag inte kommer att få några och vAd fan är det att bråka om, ett par tusen... Hon visar ju bara med än meR tydlighet sin omognad och sin oförmåga till tillit och ärlighet - vilket drar henne än längre från att jag ska tro att hon en dag ska kunna hjälpa till att ta sitt ansvar i förhållande till Lovisa. Vilket hon i och för sig fick hjälp med att säga.
Hon är bara tragisk hela hon och definitivt Hjälplöst ko...d.
Jag kommer nu ta ett första steg i mitt nya liv och göra allt för att Lovisa ska få dEn bästa möjliga uppväxt och omvårdNad. Men vad jag ska göra tänker jag inte berätta här, inte än i alla fall - men den som inte är korkad kanske kan läsa mellan raderNa.
Lovisa betyder allt i denna värld och skulle något eller någon göra henne mer illa, vEt jag inte vad jag ska ta mig till.
FalskhEt förresten - det är troligen ett släktdrag, ojojoj vad synd att inte folk visste mer om detta - helt otroligt vad de skämmer ut sig... Synd bara att det inte kommer fram mer tydligt.
Lovisa har det bra, hon har kärlek, hon har mat, hon har kläder, hon har det bra på dagis (Ja, underbar personal) och hon har massor med människor runt sig som bryr sig om henne OCH ni ska veta att jag uppskattar er alla för den hjälp och stöd som ni ger oss - kort och gott, så länge "det" håller sig borta eller hörs så har Vi det underbart.
LoVisa har Ärligt gjort enoRma framsteg på många plan, som barn gör i den åldern, och jag är glaD att jag får vara med och uppleva det. Skulle någon börja bråka så kommer jag definitivt att plocka fram än den ena skandalen efter den andra OCH det finns att ta av kan jag säga. Ta t.ex. .........
Sen finns det definitiVt redAn någon inTressanT människa som rEdaN nu visar sig vara betydligt bättre människa än vad hon någonsin kommer att bli. Och man vet aldrig vad som lurar i vassen, kanske kanske är just hon den som mitt öde fört mig till - för samma tragiska öde som hon valt att hamna i det kommer jag aldrig att behöva göra, den saken är jag i alla fall säker på.
Bara hon inte låter Lovisa gå samma öde till mötes, vilket vore en tragedi för oss alla - men speciellt för guldklimpen - Lovisa. M a o h d b f o.
Att jag stod upp när andra sa att du var värdelös - hur kunde jag själv ha missat det?
Tragiskt tråkigt för dig att du hamnar snett i livet - vi får ju hoppas att han betalar alla dina räkningar för det gör man väl till sånna som dig. Men du, snälla - dra inte med Lovisa i fallet, inte mer än du redan gjort. Visa åtminstone mognad och förståelse i den frågan - för Lovisas skull.
Min bitterhet lyser igenom - jag vet... Men numera handlar det inte om otrohet, svek och lögner - nu handlar det om att Lovisa ska få en bra uppväxt i bästa möjliga miljö och närhet... Då är inte vissa människor bra för henne just nu, men vem fattar det - inte den där i alla fall.
Jag vill bara komma vidare...
Tyvärr trodde jag på denna människa och valde henne till Lovisas mamma - vilket visat sig vAra ett hemskt misstag - då hon definitivt inte är mogen mammarollen och bara har sig själv i huvudeT hela tiden.
Pengar är hon också skyldig, men idag fick jag som svar att jag inte kommer att få några och vAd fan är det att bråka om, ett par tusen... Hon visar ju bara med än meR tydlighet sin omognad och sin oförmåga till tillit och ärlighet - vilket drar henne än längre från att jag ska tro att hon en dag ska kunna hjälpa till att ta sitt ansvar i förhållande till Lovisa. Vilket hon i och för sig fick hjälp med att säga.
Hon är bara tragisk hela hon och definitivt Hjälplöst ko...d.
Jag kommer nu ta ett första steg i mitt nya liv och göra allt för att Lovisa ska få dEn bästa möjliga uppväxt och omvårdNad. Men vad jag ska göra tänker jag inte berätta här, inte än i alla fall - men den som inte är korkad kanske kan läsa mellan raderNa.
Lovisa betyder allt i denna värld och skulle något eller någon göra henne mer illa, vEt jag inte vad jag ska ta mig till.
FalskhEt förresten - det är troligen ett släktdrag, ojojoj vad synd att inte folk visste mer om detta - helt otroligt vad de skämmer ut sig... Synd bara att det inte kommer fram mer tydligt.
Lovisa har det bra, hon har kärlek, hon har mat, hon har kläder, hon har det bra på dagis (Ja, underbar personal) och hon har massor med människor runt sig som bryr sig om henne OCH ni ska veta att jag uppskattar er alla för den hjälp och stöd som ni ger oss - kort och gott, så länge "det" håller sig borta eller hörs så har Vi det underbart.
LoVisa har Ärligt gjort enoRma framsteg på många plan, som barn gör i den åldern, och jag är glaD att jag får vara med och uppleva det. Skulle någon börja bråka så kommer jag definitivt att plocka fram än den ena skandalen efter den andra OCH det finns att ta av kan jag säga. Ta t.ex. .........
Sen finns det definitiVt redAn någon inTressanT människa som rEdaN nu visar sig vara betydligt bättre människa än vad hon någonsin kommer att bli. Och man vet aldrig vad som lurar i vassen, kanske kanske är just hon den som mitt öde fört mig till - för samma tragiska öde som hon valt att hamna i det kommer jag aldrig att behöva göra, den saken är jag i alla fall säker på.
Bara hon inte låter Lovisa gå samma öde till mötes, vilket vore en tragedi för oss alla - men speciellt för guldklimpen - Lovisa. M a o h d b f o.
Att jag stod upp när andra sa att du var värdelös - hur kunde jag själv ha missat det?
Tragiskt tråkigt för dig att du hamnar snett i livet - vi får ju hoppas att han betalar alla dina räkningar för det gör man väl till sånna som dig. Men du, snälla - dra inte med Lovisa i fallet, inte mer än du redan gjort. Visa åtminstone mognad och förståelse i den frågan - för Lovisas skull.
Min bitterhet lyser igenom - jag vet... Men numera handlar det inte om otrohet, svek och lögner - nu handlar det om att Lovisa ska få en bra uppväxt i bästa möjliga miljö och närhet... Då är inte vissa människor bra för henne just nu, men vem fattar det - inte den där i alla fall.
Jag vill bara komma vidare...
Hur mår du?
Förstår att du som läser detta börjar tröttna på att det inte står något annat än om just det som hände för fyra veckor sedan, men läget är nog så att jag inte riktigt har koll på mig själv just nu.
Självfallet är det väl ingen som mår bra efter att ha blivit "bränd", men den biten känns ändå inte som den värsta - som du kanske läst dig till tidigare.
Men om jag stannar upp lite och funderar - - - - - hur mår jag egentligen?
Ärligt talat.... jag vet inte!
Jag går runt och är matt i kroppen hela dagarna och hjärnan fungerar inte som den ska och jag känner en enorm tomhet i hela mig. Men den tomheten beror inte på att jag saknar min sambo för det gör jag inte, utan det är mer saknaden av närhet från någon.
- Du har ju din dotter hos dig, säger någon av er då.
Visst och det är definitivt underbart, men det är ändå inte samma sak.
Mattheten kan vara ett tecken på utbrändhet och jag har verkligen inte tid eller råd att stanna hemma från jobben (fyra olika dessutom). Men jag är rädd att jag är på väg att behöva göra det snart och "bara" rå om mig själv och dottern - vilket i och för sig vore underbart, men inte på de grunderna.
Mycket har alltså hänt på fyra veckor och det har gått enormt fort med allt.
Men längtar - aldrig!
Även om jag ibland får en känsla av saknad så slår jag omgående bort den tanken på något negativt och hennes minuskonto är säkert 90 procent mer än pluskontot - så det är inte speciellt svårt.
Däremot saknar jag att ha en familj och därmed närheten till någon - men vem vet kanske kan det bli så, betydligt snabbare än många anar (flinar lite lurigt).
Det enda jag vill just nu är att kunna gå vidare i livet och lägga allt bakom mig - men tyvärr går inte det förrän min förra sambo gör det hon ska.
Lovisa och jag har i alla fall hittat varandra betydligt närmre och hon är otroligt gosig och mysig. Men hon har ännu inte fattat allt tror jag (självfallet) och tror jag bara är "pappa" nu, då jag i själva verket också har "mammarollen". Hon är van vid bus när pappa kommer hem från jobbet och spelar fortfarande på det, samtidigt som hon med språng är på väg in i trotsåldern (så hon stack ju i rättan tid för att definitivt ta ansvar när det väl börjar brännas). Lovisa testar hela tiden gränserna och tyvärr (Dala) så fungerar inte tre-gångers-regeln så ofta som man önskar sig - men med hjälp av "Nannyjouren" på TV så börjar metoderna fungera och hon börjar mer och mer lyssna och göra det hon ska.
Lovisa har aldrig varit något problem och är så himla snäll, till skillnad från hur jobbigt många andra har det med sina barn - ännu svårare att fatta med andra ord...
Men livet går vidare och snart bär det av till ett nytt ställe och kanske är det hem till kärleken, den riktiga, ärliga, trogna och underbara kärleken.
Falskhet, otrohet och lögner är det värsta jag vet och vill hon leva hela sitt liv som en otrogen, falsk, lögnaktig människa så är det upp till henne - skönt bara att jag slipper dela mitt liv mer med henne.
"Love hurts" - men vad fan, smärtan har ju nästan alltid med sig något gott. Hoppas, hoppas bara du är den rätta.
Dessutom för den med sig mognad - frågan är om jag är så matt i kroppen att jag inte orkar annat eller om jag börjar bli gammal - i vilket fall som helst så är jag pappa och det tänker jag vara så gott jag kan.
Puss och kram, till dig som vet att du är värd det - ni övriga får ta väl hand om er...
Självfallet är det väl ingen som mår bra efter att ha blivit "bränd", men den biten känns ändå inte som den värsta - som du kanske läst dig till tidigare.
Men om jag stannar upp lite och funderar - - - - - hur mår jag egentligen?
Ärligt talat.... jag vet inte!
Jag går runt och är matt i kroppen hela dagarna och hjärnan fungerar inte som den ska och jag känner en enorm tomhet i hela mig. Men den tomheten beror inte på att jag saknar min sambo för det gör jag inte, utan det är mer saknaden av närhet från någon.
- Du har ju din dotter hos dig, säger någon av er då.
Visst och det är definitivt underbart, men det är ändå inte samma sak.
Mattheten kan vara ett tecken på utbrändhet och jag har verkligen inte tid eller råd att stanna hemma från jobben (fyra olika dessutom). Men jag är rädd att jag är på väg att behöva göra det snart och "bara" rå om mig själv och dottern - vilket i och för sig vore underbart, men inte på de grunderna.
Mycket har alltså hänt på fyra veckor och det har gått enormt fort med allt.
Men längtar - aldrig!
Även om jag ibland får en känsla av saknad så slår jag omgående bort den tanken på något negativt och hennes minuskonto är säkert 90 procent mer än pluskontot - så det är inte speciellt svårt.
Däremot saknar jag att ha en familj och därmed närheten till någon - men vem vet kanske kan det bli så, betydligt snabbare än många anar (flinar lite lurigt).
Det enda jag vill just nu är att kunna gå vidare i livet och lägga allt bakom mig - men tyvärr går inte det förrän min förra sambo gör det hon ska.
Lovisa och jag har i alla fall hittat varandra betydligt närmre och hon är otroligt gosig och mysig. Men hon har ännu inte fattat allt tror jag (självfallet) och tror jag bara är "pappa" nu, då jag i själva verket också har "mammarollen". Hon är van vid bus när pappa kommer hem från jobbet och spelar fortfarande på det, samtidigt som hon med språng är på väg in i trotsåldern (så hon stack ju i rättan tid för att definitivt ta ansvar när det väl börjar brännas). Lovisa testar hela tiden gränserna och tyvärr (Dala) så fungerar inte tre-gångers-regeln så ofta som man önskar sig - men med hjälp av "Nannyjouren" på TV så börjar metoderna fungera och hon börjar mer och mer lyssna och göra det hon ska.
Lovisa har aldrig varit något problem och är så himla snäll, till skillnad från hur jobbigt många andra har det med sina barn - ännu svårare att fatta med andra ord...
Men livet går vidare och snart bär det av till ett nytt ställe och kanske är det hem till kärleken, den riktiga, ärliga, trogna och underbara kärleken.
Falskhet, otrohet och lögner är det värsta jag vet och vill hon leva hela sitt liv som en otrogen, falsk, lögnaktig människa så är det upp till henne - skönt bara att jag slipper dela mitt liv mer med henne.
"Love hurts" - men vad fan, smärtan har ju nästan alltid med sig något gott. Hoppas, hoppas bara du är den rätta.
Dessutom för den med sig mognad - frågan är om jag är så matt i kroppen att jag inte orkar annat eller om jag börjar bli gammal - i vilket fall som helst så är jag pappa och det tänker jag vara så gott jag kan.
Puss och kram, till dig som vet att du är värd det - ni övriga får ta väl hand om er...
Månadens kommentar
En del saker som sägs från människor är svåra att veta om man ska skratta eller gråta när de säger det. Men här kommer månadens kommentar:
" Om du nu var så nere och ledsen varför sökte du då tröst med en annan man? "
" Ja, du har ju din snus när du är nere. "
Så här i efterhand kan jag inget annat än skratta åt den kommentaren - för den är så urbultad dum, hahaha.
Kommentaren fälldes i samband med hemkomsten när hon tagit med sig Lovisa på "äventyr", den 28 augusti 2006 ca. klockan 14.00.
Avd: På hal is, eller...
" Om du nu var så nere och ledsen varför sökte du då tröst med en annan man? "
" Ja, du har ju din snus när du är nere. "
Så här i efterhand kan jag inget annat än skratta åt den kommentaren - för den är så urbultad dum, hahaha.
Kommentaren fälldes i samband med hemkomsten när hon tagit med sig Lovisa på "äventyr", den 28 augusti 2006 ca. klockan 14.00.
Avd: På hal is, eller...
Värd att gråta för = Nepp
Gråter.
Nej, det gör man om man sörjer eller är allmänt ledsen.
Jag gråter inte över att hon lämnade mig - snarare känner jag nu en lättnad, när jag insett vad för slags "människa" jag fått stå ut med att leva med.
Nej, skulle jag gråta är det för hennes sätt att inte fatta vad hon ställt till med - att hon inte inser att det hon gjort mot Lovisa är så jävla fel det kan bli. Nej, hon har inte slagit (?) henne, nej hon har inte vanskött henne (?) - nej, hon har "bara" misshandlat henne psykiskt, utan att själv förstå att det hon gjorde inför Lovisas ögon var ett fruktansvärt snedsteg. Men det är klart - är man ung och tänker bara på sig själv och med "den" så kan väl sånt inträffa.
Det är ju en himla tur att det samtalet med erkännandet finns inspelat på band - för numera ändras historien varje gång den tas upp, men betänk då att det finns ledtrådar i ljuget som fäller vem som helst.
Stå upp, väx upp, mogna - börja ta ansvar för de handlingar som hör till att vara vuxen... Så Lovisa åtminstone kan få en trygg uppväxt.
SISTA MORGONEN
" Du kom till mig
Våren var som vackrast när du kom till mig
och om jag vetat det jag vet nu när du fanns hos mig
nu är det för sent
Förälskade
satt vi på balkongen och berusade
vi delade en flaska vin och älskade
varandra till sömns
å när vi vaknade var rummet ljust
och gatan utanför
var lika full av liv och rörelse, som jag
och i en säng på tredje våningen
drack vi te med mjölk och honung
du hade en gitarr å jag
spelade du dansade
Den sommaren
vi åkte ut till Lidingö och hem igen
körde på en fågel och begravde den
nånstans vid en sjö
När hösten kom
sa du att nu känns det som det börjar om
men jag var bara tyst och tom
när hösten kom och sommaren dog
Men det händer att jag går förbi
huset som du bodde i
det händer att jag ser dig gå och då
trodde att vi fattade
vi blundade och skrattade
vi tog allting vi kunde få
undra vad vi tänkte på
den morgonen
Minns dig där i fönstret sista morgonen
Det hände nått på natten
och på morgonen
var allting förbi "
Nej, det gör man om man sörjer eller är allmänt ledsen.
Jag gråter inte över att hon lämnade mig - snarare känner jag nu en lättnad, när jag insett vad för slags "människa" jag fått stå ut med att leva med.
Nej, skulle jag gråta är det för hennes sätt att inte fatta vad hon ställt till med - att hon inte inser att det hon gjort mot Lovisa är så jävla fel det kan bli. Nej, hon har inte slagit (?) henne, nej hon har inte vanskött henne (?) - nej, hon har "bara" misshandlat henne psykiskt, utan att själv förstå att det hon gjorde inför Lovisas ögon var ett fruktansvärt snedsteg. Men det är klart - är man ung och tänker bara på sig själv och med "den" så kan väl sånt inträffa.
Det är ju en himla tur att det samtalet med erkännandet finns inspelat på band - för numera ändras historien varje gång den tas upp, men betänk då att det finns ledtrådar i ljuget som fäller vem som helst.
Stå upp, väx upp, mogna - börja ta ansvar för de handlingar som hör till att vara vuxen... Så Lovisa åtminstone kan få en trygg uppväxt.
SISTA MORGONEN
" Du kom till mig
Våren var som vackrast när du kom till mig
och om jag vetat det jag vet nu när du fanns hos mig
nu är det för sent
Förälskade
satt vi på balkongen och berusade
vi delade en flaska vin och älskade
varandra till sömns
å när vi vaknade var rummet ljust
och gatan utanför
var lika full av liv och rörelse, som jag
och i en säng på tredje våningen
drack vi te med mjölk och honung
du hade en gitarr å jag
spelade du dansade
Den sommaren
vi åkte ut till Lidingö och hem igen
körde på en fågel och begravde den
nånstans vid en sjö
När hösten kom
sa du att nu känns det som det börjar om
men jag var bara tyst och tom
när hösten kom och sommaren dog
Men det händer att jag går förbi
huset som du bodde i
det händer att jag ser dig gå och då
trodde att vi fattade
vi blundade och skrattade
vi tog allting vi kunde få
undra vad vi tänkte på
den morgonen
Minns dig där i fönstret sista morgonen
Det hände nått på natten
och på morgonen
var allting förbi "
Gumman är så duktig
En dryg vecka har gått sedan senaste "artikeln" och stämningen är minst lika infekterad som innan. Det sägs en massa saker och det handlas på de knepigaste sätten. Det kommer dröja ett bra tag innan hon "grow up" och kan svara för sina handlingar och sitt beteende. OCH det drabbar bara den minsta i familjen, min ("vår") underbara dotter.
Men så länge risken finns att hon ska fara illa med att hamna på fel platser och i fel umgänge så kommer de att få ses vid sporadiska tillfällen, på en förutbestämd plats - där jag kan känna mig relativt trygg för dotterns välbefinnande.
Om det blir skärpning och slut på alla lögner och alla ändrade versioner så kommer jag att börja tumma en aning - men inte förrän då och det är bara för dotterns skull. Det räcker med trauman för hennes del, hon behöver få känna samma trygghet som hon gör i dag.
I dag gjorde gumman en del saker som förvånade mig en aning, men gladde mig mest.
Efter två ordentliga portioner mat på dagis så kom hon hem ett par timmar senare. Jag satte sprätt på spisen och spaghetti med köttfärssås serverades - hon åt TRE stora portioner och lägg därtill sallad och en glass som belöning på hennes duktighet.
Vidare var det dags för bad - och det var första gången sedan detta började som hon utan stora tårar klarade av att bada och jag blev så glad... Jag börjar hitta rätt i det med... Underbart...
När det gäller kärlek - ja jag vet inte, det enda jag vet är att det finns fler OCH betydligt bättre människor. Förhoppningsvis även med något placerat innanför hårfästet - jo, det kan ju inte bli värre.
Lovisa är det underbaraste som finns - händer det henne något mer dumt vet jag inte vad jag tar mig till.
# Liverpool - vad fan håller ni på med?!
# Elitseriestart i dag - var det inte SM-final nyss?
# Blås på tall och den flyttar sig inte - möjligen blir den bara lite ledsen ett tag.
Lovisa 2006-09-12 Foto: Thomas Persson
Men så länge risken finns att hon ska fara illa med att hamna på fel platser och i fel umgänge så kommer de att få ses vid sporadiska tillfällen, på en förutbestämd plats - där jag kan känna mig relativt trygg för dotterns välbefinnande.
Om det blir skärpning och slut på alla lögner och alla ändrade versioner så kommer jag att börja tumma en aning - men inte förrän då och det är bara för dotterns skull. Det räcker med trauman för hennes del, hon behöver få känna samma trygghet som hon gör i dag.
I dag gjorde gumman en del saker som förvånade mig en aning, men gladde mig mest.
Efter två ordentliga portioner mat på dagis så kom hon hem ett par timmar senare. Jag satte sprätt på spisen och spaghetti med köttfärssås serverades - hon åt TRE stora portioner och lägg därtill sallad och en glass som belöning på hennes duktighet.
Vidare var det dags för bad - och det var första gången sedan detta började som hon utan stora tårar klarade av att bada och jag blev så glad... Jag börjar hitta rätt i det med... Underbart...
När det gäller kärlek - ja jag vet inte, det enda jag vet är att det finns fler OCH betydligt bättre människor. Förhoppningsvis även med något placerat innanför hårfästet - jo, det kan ju inte bli värre.
Lovisa är det underbaraste som finns - händer det henne något mer dumt vet jag inte vad jag tar mig till.
# Liverpool - vad fan håller ni på med?!
# Elitseriestart i dag - var det inte SM-final nyss?
# Blås på tall och den flyttar sig inte - möjligen blir den bara lite ledsen ett tag.
Lovisa 2006-09-12 Foto: Thomas Persson
Svek och lögner
Exakt två veckor har gått sedan den där fredagen då allt bara rasade i korthuset. Ett hus som byggts upp under mer än fyra års tid raserades på bara en kväll - tydligen en befriande kväll för vissa.
Under tre års tid har förhållandet med min förra sambo handlat om svek och lögner, om vartannat. Det har framkommit ganska klart under de senaste två veckorna.
- Jag ville inte göra dig ledsen, säger hon.
Helt otroligt, helt otroligt.
- Jag har velat göra slut i tre år men det har aldrig blivit av, jag trodde du skulle bli ledsen.
- Jag var inte otrogen, jag trodde vi gjort slut (samma morgon sa jag till henneatt det inte var slut). (Avdelning: snabba ryck)
Det är ju så man blir mörkrädd...
Den 6 mars 2004 (inom ramen för dessa tre år) förlovade vi oss och i samma veva där någonstans "gjordes" vår dotter - som föddes den 19 december 2004.
Med andra ord var både vår dotter och förlovningen oönskade - för hon ville inte göra mig ledsen. Vilket i och för sig skulle kunna vara en förklaring till varför hon numera struntar i oss båda, ja även sin dotter.
Turerna är otroligt många de senaste veckorna och detta är bara en pytteliten del av det som sagts och gjorts.
Mörkrädd var ordet!
Under tre års tid har förhållandet med min förra sambo handlat om svek och lögner, om vartannat. Det har framkommit ganska klart under de senaste två veckorna.
- Jag ville inte göra dig ledsen, säger hon.
Helt otroligt, helt otroligt.
- Jag har velat göra slut i tre år men det har aldrig blivit av, jag trodde du skulle bli ledsen.
- Jag var inte otrogen, jag trodde vi gjort slut (samma morgon sa jag till henneatt det inte var slut). (Avdelning: snabba ryck)
Det är ju så man blir mörkrädd...
Den 6 mars 2004 (inom ramen för dessa tre år) förlovade vi oss och i samma veva där någonstans "gjordes" vår dotter - som föddes den 19 december 2004.
Med andra ord var både vår dotter och förlovningen oönskade - för hon ville inte göra mig ledsen. Vilket i och för sig skulle kunna vara en förklaring till varför hon numera struntar i oss båda, ja även sin dotter.
Turerna är otroligt många de senaste veckorna och detta är bara en pytteliten del av det som sagts och gjorts.
Mörkrädd var ordet!
"Det börjar lukta kärlek bannemej"
Jag säger inget mer än att det börjar pirra i "love"-delen av hjärtat...
Nu börjar framtiden
Den tyngsta veckan i mitt liv har jag bakom mig.
Det har handlat om än det ena och än det andra, det har handlat om otrohet, svek, lögner och psykiskt starka påfrestningar mot både mig och dottern Lovisa.
En längre version planeras skrivas OM jag får ork och lust frampå, för just nu har jag varken eller.
Jag ställer mig frågan hur en fader kan lämna sitt barn och utsätta sin familj för en massa dumheter? Ännu värre ställer jag frågan när barnets moder gör på det sättet?
Hur kan en moder lämna sitt barn i sticket, hur kan en moder lämna sitt barn överhuvudtaget?
Det är ju trots allt från modern barnet kommer ut och navelsträngen "klipps aldrig av", tror jag att det sägs. Hur kan då en moder lämna sitt barn helt utan vidare, jag fattar inte detta - och med det också förlora sin familj och sin trygghet?
Frågorna jag ställer mig är många och fler dyker upp hela tiden, speciellt på nätterna. Totalt har jag nog sovit åtta timmar på de senaste sju dygnen.
Jag fattar inte att man kan lämna sin familj utan kamp och helt utan vidare OCH dessutom samtidigt säga att hon tycker om mig. Nej, jag fattar ingenting.
KÄMPA, KÄMPA, KÄMPA.
Nej, hon gav upp och valde sin flört före sin familj och framförallt sin dotter. I dag (torsdagen den 31/8-06) skrev vi båda under det vårdnadsavtal som förkunnar att jag kommer att ha den fulla vårdnaden för Lovisa och jag tackar Gud för att det blev så - även om jag hellre hade sett att familjen inte splittrats alls.
Hade Lovisa tvingats leva med sin moder i detta läge så hade Lovisa förstörts för all framtid.
Lovisa har blivit utsatt för det mest förvirrande och psykiskt påfrestande jag tror ett barn kan utsättas för - om man bortser från krig och våldtäkter. Vad hon utsatts för Kanske jag skriver om i den längre versionen.
Jag har vårdnaden av Lovisa från och med i dag och Johanna är ett minne blott. Och jag känner att jag har en grund att stå på och att det finns vänner och släkt som är villiga att ställa upp på mig och Lovisa. Det är jag oerhört tacksam för och jag tackar på förhand till alla er som gillar oss och vill hjälpa på minsta sätt.
Jag kommer säkert ha svårt att sova många nätter till och arga tillsammans med ledsna tårar kommer falla, men de flesta handlar nog om att Lovisa blivit utan mamma.
Ändå saknar jag henne...
Det har handlat om än det ena och än det andra, det har handlat om otrohet, svek, lögner och psykiskt starka påfrestningar mot både mig och dottern Lovisa.
En längre version planeras skrivas OM jag får ork och lust frampå, för just nu har jag varken eller.
Jag ställer mig frågan hur en fader kan lämna sitt barn och utsätta sin familj för en massa dumheter? Ännu värre ställer jag frågan när barnets moder gör på det sättet?
Hur kan en moder lämna sitt barn i sticket, hur kan en moder lämna sitt barn överhuvudtaget?
Det är ju trots allt från modern barnet kommer ut och navelsträngen "klipps aldrig av", tror jag att det sägs. Hur kan då en moder lämna sitt barn helt utan vidare, jag fattar inte detta - och med det också förlora sin familj och sin trygghet?
Frågorna jag ställer mig är många och fler dyker upp hela tiden, speciellt på nätterna. Totalt har jag nog sovit åtta timmar på de senaste sju dygnen.
Jag fattar inte att man kan lämna sin familj utan kamp och helt utan vidare OCH dessutom samtidigt säga att hon tycker om mig. Nej, jag fattar ingenting.
KÄMPA, KÄMPA, KÄMPA.
Nej, hon gav upp och valde sin flört före sin familj och framförallt sin dotter. I dag (torsdagen den 31/8-06) skrev vi båda under det vårdnadsavtal som förkunnar att jag kommer att ha den fulla vårdnaden för Lovisa och jag tackar Gud för att det blev så - även om jag hellre hade sett att familjen inte splittrats alls.
Hade Lovisa tvingats leva med sin moder i detta läge så hade Lovisa förstörts för all framtid.
Lovisa har blivit utsatt för det mest förvirrande och psykiskt påfrestande jag tror ett barn kan utsättas för - om man bortser från krig och våldtäkter. Vad hon utsatts för Kanske jag skriver om i den längre versionen.
Jag har vårdnaden av Lovisa från och med i dag och Johanna är ett minne blott. Och jag känner att jag har en grund att stå på och att det finns vänner och släkt som är villiga att ställa upp på mig och Lovisa. Det är jag oerhört tacksam för och jag tackar på förhand till alla er som gillar oss och vill hjälpa på minsta sätt.
Jag kommer säkert ha svårt att sova många nätter till och arga tillsammans med ledsna tårar kommer falla, men de flesta handlar nog om att Lovisa blivit utan mamma.
Ändå saknar jag henne...
She's like the wind
Ibland kan det rent av vara för sent.
I går packade hon sina väskor och drog. Ensam står jag nu kvar med dotter och en lägenhetsfyra. Visserligen känns det ganska väntat att det förr eller senare skulle bli på detta sätt, men när det väl händer är allt så tomt och man blir så oerhört blödig.
Jag är fullt medveten om att jag är en av två bovar till att detta hände, men jag ångrar mig såklart direkt jag kände att detta var på riktigt.
Jag är rädd, vilsen, förvirrad och känner bara ensamhet och tomhet, troligen detsamma som hon kände större delen av sin tid med mig. Men jag vet att det inte är något synd om mig och att det på något sätt måste lösa sig, på det ena eller andra sättet.
Vad ska jag göra?
På vänster ringfinger finns det bara märken kvar från den ring som suttit där sedan den 6 mars 2004. Märken från att solen inte kunnat tränga igenom och därmed givit ringplatsen en klassisk bonnbränna.
I flera veckor har vi pratat om familjerådgivning, det vill säga att viljan har funnits att rädda förhållandet hos oss båda. Men det blev aldrig något av det och jag vet inte varför vi inte tog allvarligare tag i situationen.
Nu står man där ensam igen då - dock med en liten detalj extra, lilla Lovisa.
Lovisa är och förblir inget problem - problemen har jag skaffat mig själv och måste väl med det i bakgrund ta tag i läget och göra det bästa av det.
Just nu önskar jag bara att jag inte vore en sådan jävla idiot och kunde lappa ihop det trasiga skeppet på något sätt. Men Titanic sänktes av ett isberg på jungfruresan och det plåthuvudet lagade man inte, vem skulle klara av att laga min korkskalle.
"She's like the wind"...
I går packade hon sina väskor och drog. Ensam står jag nu kvar med dotter och en lägenhetsfyra. Visserligen känns det ganska väntat att det förr eller senare skulle bli på detta sätt, men när det väl händer är allt så tomt och man blir så oerhört blödig.
Jag är fullt medveten om att jag är en av två bovar till att detta hände, men jag ångrar mig såklart direkt jag kände att detta var på riktigt.
Jag är rädd, vilsen, förvirrad och känner bara ensamhet och tomhet, troligen detsamma som hon kände större delen av sin tid med mig. Men jag vet att det inte är något synd om mig och att det på något sätt måste lösa sig, på det ena eller andra sättet.
Vad ska jag göra?
På vänster ringfinger finns det bara märken kvar från den ring som suttit där sedan den 6 mars 2004. Märken från att solen inte kunnat tränga igenom och därmed givit ringplatsen en klassisk bonnbränna.
I flera veckor har vi pratat om familjerådgivning, det vill säga att viljan har funnits att rädda förhållandet hos oss båda. Men det blev aldrig något av det och jag vet inte varför vi inte tog allvarligare tag i situationen.
Nu står man där ensam igen då - dock med en liten detalj extra, lilla Lovisa.
Lovisa är och förblir inget problem - problemen har jag skaffat mig själv och måste väl med det i bakgrund ta tag i läget och göra det bästa av det.
Just nu önskar jag bara att jag inte vore en sådan jävla idiot och kunde lappa ihop det trasiga skeppet på något sätt. Men Titanic sänktes av ett isberg på jungfruresan och det plåthuvudet lagade man inte, vem skulle klara av att laga min korkskalle.
"She's like the wind"...
Sackosäckens mystik
Varför hade aldrig jag någon sackosäck, i stället blev jag en.
De är dyra dessutom, köpte en till Lovisa i dag som jag tänkte hon skulle få mysa med. Det var en prinsessor och sagofigurer på - en sånn vill ju jag också ha, eller ville i alla fall.
Fatta vad mysigt att sjunka ner i den framför tv:n eller framför fiskarna och njuta. Ja, du som har eller har haft en fattar direkt vad jag menar.
Apropå fiskarna, i morse när jag tittade till dem så flöt det två stackare på ytan. Det känns inte alls kul att plocka upp dem och inte veta varför de kolade. Men det är fint med ett akvarium och det inger en slags ro i verksamheten, det finns alltid en stund över varje dag för att begrunda fiskarnas egna värld. Men, när blir det bäbisar...
Sackosäcken var bara en av två grejer lillan fick i dag, en bil fick hon också - så nu behöver hon inte vara avundsjuk på grannarna längre. Dessutom tror jag att inom en vecka så står deras bilar ute på gården igen.
Spekulationer i massor - det viktiga är att Lovisa mår bra och i går var det hemskt att se hennes vilja att leka och inte kunna få göra det. Då är inte 400 kronor så mycket pengar, när man får se hennes glada leende igen.
Men varför hade aldrig jag någon riktig sackosäck?
De är dyra dessutom, köpte en till Lovisa i dag som jag tänkte hon skulle få mysa med. Det var en prinsessor och sagofigurer på - en sånn vill ju jag också ha, eller ville i alla fall.
Fatta vad mysigt att sjunka ner i den framför tv:n eller framför fiskarna och njuta. Ja, du som har eller har haft en fattar direkt vad jag menar.
Apropå fiskarna, i morse när jag tittade till dem så flöt det två stackare på ytan. Det känns inte alls kul att plocka upp dem och inte veta varför de kolade. Men det är fint med ett akvarium och det inger en slags ro i verksamheten, det finns alltid en stund över varje dag för att begrunda fiskarnas egna värld. Men, när blir det bäbisar...
Sackosäcken var bara en av två grejer lillan fick i dag, en bil fick hon också - så nu behöver hon inte vara avundsjuk på grannarna längre. Dessutom tror jag att inom en vecka så står deras bilar ute på gården igen.
Spekulationer i massor - det viktiga är att Lovisa mår bra och i går var det hemskt att se hennes vilja att leka och inte kunna få göra det. Då är inte 400 kronor så mycket pengar, när man får se hennes glada leende igen.
Men varför hade aldrig jag någon riktig sackosäck?
Nisse
Nisse...
Lämnade oss lördagen den 12 augusti klockan 11.20.
Du kommer alltid med glädje att bli ihågkommen, hoppas du har det bättre nu än du hade det i slutet av ditt jordeliv.
Tack för allt och alla fina ögonblick du gav...
Kram från oss i Karlstad