Ridtur med biverkningar
Efter att ha gjort ett reportage om en tjej som ska till Tjeckien på distansritt-YR-EM blev jag utmanad att följa med på en ridtur.
Så i onsdags (19/7-06) tog jag mod till mig och hängde på, totalt var vi fyra som drog i väg och jag har inte suttit på en häst sedan jag var fem år gammal. Det var helt nytt för mig med andra ord.
Visserligen gick vi bara runt en slinga i skogen, men det var svårt att styra och känna kontroll på ponken.
"Fille" som hästen kallades var nog den största häst jag någonsin sett, drygt ett ton tung och 183 cm i manken.
Jag säger det själv - tur för hästen att han var stor och stark med mig på ryggen. Så nu var det sagt så slipper du kommentera med något dumt (idiot).
När vi väl avverkat de fyra kilometerna var det som brukligt dags för avstigning. Jag fixade det med hjälp av samma stubbe jag tog mig upp med. Men benen ville inte hålla mig, jag bara skakade - det var skitäckligt, men efter en stund hittade de tillbaka och jag var nöjd.
Naturligtvis fick jag hjälpa till med allt det andra som hör ridturen till och som avslutning fick jag ge hästkraken sin välförtjänta belöning.
Jag och två av mina nya vänner stack till närmsta sjö och doppade oss i det kalla vattnet - den natten sov jag gott.
Men dagen därpå - jag kunde inte sitta ordentligt. Jag hade fruktansvärt ont i sittbenen efter den i mitt tycke hårda sadeln...
Shit happens, jag hade roligt för en gångs skull... smärtan går över och jag tror faktiskt jag vill göra om det. I alla fall efter att det onda lagt sig till ro.
Jag på "Fille" och landslagsryttarinnan Kim Klotz på Agimus.
Ps. Agimus är en fullvuxen hingst, "Fille" ÄR en enorm häst, med en enorm ryttare.
Så i onsdags (19/7-06) tog jag mod till mig och hängde på, totalt var vi fyra som drog i väg och jag har inte suttit på en häst sedan jag var fem år gammal. Det var helt nytt för mig med andra ord.
Visserligen gick vi bara runt en slinga i skogen, men det var svårt att styra och känna kontroll på ponken.
"Fille" som hästen kallades var nog den största häst jag någonsin sett, drygt ett ton tung och 183 cm i manken.
Jag säger det själv - tur för hästen att han var stor och stark med mig på ryggen. Så nu var det sagt så slipper du kommentera med något dumt (idiot).
När vi väl avverkat de fyra kilometerna var det som brukligt dags för avstigning. Jag fixade det med hjälp av samma stubbe jag tog mig upp med. Men benen ville inte hålla mig, jag bara skakade - det var skitäckligt, men efter en stund hittade de tillbaka och jag var nöjd.
Naturligtvis fick jag hjälpa till med allt det andra som hör ridturen till och som avslutning fick jag ge hästkraken sin välförtjänta belöning.
Jag och två av mina nya vänner stack till närmsta sjö och doppade oss i det kalla vattnet - den natten sov jag gott.
Men dagen därpå - jag kunde inte sitta ordentligt. Jag hade fruktansvärt ont i sittbenen efter den i mitt tycke hårda sadeln...
Shit happens, jag hade roligt för en gångs skull... smärtan går över och jag tror faktiskt jag vill göra om det. I alla fall efter att det onda lagt sig till ro.
Jag på "Fille" och landslagsryttarinnan Kim Klotz på Agimus.
Ps. Agimus är en fullvuxen hingst, "Fille" ÄR en enorm häst, med en enorm ryttare.
Sentimental
I dag måndagen den 29 maj klockan 14.04 är sista gången man sitter vid skolans dator.
Nu på fredag är läsåret slut och man ska åter ut i verkligheten och stångas.
Alla kommer att minnas på sina sätt och det kommer bara att följa med de goda tankarna.
Därför ger jag en stor björnkram till följande:
Helena, Bosse, Anna, Joakim, Robert, Stina, Emma, Anna-Carin, Hanna, Kajsa, Jonas, Markus, Sanna och Calle.
Gott minne...
Kärlek
Nu på fredag är läsåret slut och man ska åter ut i verkligheten och stångas.
Alla kommer att minnas på sina sätt och det kommer bara att följa med de goda tankarna.
Därför ger jag en stor björnkram till följande:
Helena, Bosse, Anna, Joakim, Robert, Stina, Emma, Anna-Carin, Hanna, Kajsa, Jonas, Markus, Sanna och Calle.
Gott minne...
Kärlek
Praktiken över
I och med att jag lämnade den stora NWT byggnaden igår eftermiddag, så var praktiken slut. Det har varit en intensiv, men ganska lärorik tid på Värmlands största tidning.
Men.
Jag har också hamnat i ett dilemma - som jag inte vill gå in på här.
Det handlar om handlingskraft och mod.
Jag fick avsluta med en stor artikel som puffades på startsidan och sedan fick nästan hela mittenuppslaget i tidningens del två.
Artikeln satte sprätt på övrig press, så nu ska hon som blev intervjuad och som jag skrev om vara med i radio på måndag morgon klockan 07.15 - Radio Värmland.
Hon berättade också om att hon fått blommogram och andra hyllningar under dagen - det tar jag som ett tecken på en lyckad artikel. Det är roligt att få göra någon glad för en gångs skull.
Idag har vi ordnat så att alla tre här hemma är lediga från allt vad klockor och almanackor heter. Vi kommer därför hitta på något, som båda tycker är roligt. Ska bli trevligt.
Imorgon är det en viktig sportdag.
Derbyt, med stort D!
Klockan 13.45 börjar slaget om Liverpool.
Liverpool-Everton.
På Anfield Road.
Klockan 16.00 är det första semifinalen i SM-hockeyn mellan Färjestad och HV71. Sänds i Canal plus och spelas på Löfbergs Lila Arena.
Helgen är annars vigd åt sport och datorn... Ytterligare en helg åt Sportal som helgansvarig... Men också jobb åt VF under söndagen, i Säffle - så det blir en intensiv söndag.
På måndag kl 07.15 lyssna på Radio Värmland - sen är det tillbaka i skolbänken... Uuuurkh....
Fast det är klart...
En vecka närmre Istanbul!
Men.
Jag har också hamnat i ett dilemma - som jag inte vill gå in på här.
Det handlar om handlingskraft och mod.
Jag fick avsluta med en stor artikel som puffades på startsidan och sedan fick nästan hela mittenuppslaget i tidningens del två.
Artikeln satte sprätt på övrig press, så nu ska hon som blev intervjuad och som jag skrev om vara med i radio på måndag morgon klockan 07.15 - Radio Värmland.
Hon berättade också om att hon fått blommogram och andra hyllningar under dagen - det tar jag som ett tecken på en lyckad artikel. Det är roligt att få göra någon glad för en gångs skull.
Idag har vi ordnat så att alla tre här hemma är lediga från allt vad klockor och almanackor heter. Vi kommer därför hitta på något, som båda tycker är roligt. Ska bli trevligt.
Imorgon är det en viktig sportdag.
Derbyt, med stort D!
Klockan 13.45 börjar slaget om Liverpool.
Liverpool-Everton.
På Anfield Road.
Klockan 16.00 är det första semifinalen i SM-hockeyn mellan Färjestad och HV71. Sänds i Canal plus och spelas på Löfbergs Lila Arena.
Helgen är annars vigd åt sport och datorn... Ytterligare en helg åt Sportal som helgansvarig... Men också jobb åt VF under söndagen, i Säffle - så det blir en intensiv söndag.
På måndag kl 07.15 lyssna på Radio Värmland - sen är det tillbaka i skolbänken... Uuuurkh....
Fast det är klart...
En vecka närmre Istanbul!
Klar för Sportal
Det nalkas jul runt hörnet.
Under tisdagen blev jag klar för att skriva på internetsportsidan "Sportal".
Jag fick uppdraget att skriva om övrig vintersport inför OS i Turin som är i februari 2006. Med övrig vintersport menar jag det mesta som finns med på OS-programmet utöver ishockey.
Ska bli roligt, intressant och framförallt lärorikt.
Jag börjar skriva 1 januari 2006.
Vintersport för sportal.nu
Under tisdagen blev jag klar för att skriva på internetsportsidan "Sportal".
Jag fick uppdraget att skriva om övrig vintersport inför OS i Turin som är i februari 2006. Med övrig vintersport menar jag det mesta som finns med på OS-programmet utöver ishockey.
Ska bli roligt, intressant och framförallt lärorikt.
Jag börjar skriva 1 januari 2006.
Vintersport för sportal.nu
Tidningar ÄR klar
Full glädje i klassen igår (torsdag 8/12).
Vi har kämpat, slitit, suttit över och ändrat.
Men nu är den klar - vår egen tidning.
Lärarna ska göra en sista korr i morgon, men för vår del är det över.
I tre veckor har vi raggat artiklar, citat, "säg", fotat och redigerat - ja, vi har gjort allt som krävs för att göra en tidning.
Bara idag började vi klockan 08.30 (jag kom 09.30) och slutade först klockan 23.50. Det är att ta seriöst på skolarbetet det.
En del har gjort en himlans massa jobb och andra mindre, en del betydligt mindre. Men, i det sista fallet är det upp till dem själva. Jag tillhör i alla fall den skaran som kan känna sig nöjda med prestationen. Sen om resultatet inte blir så värst lysande är en annan sak. Vi har gjort så gott vi kunnat och vi har gjort det bra. Det är det viktiga.
På måndag lämnas CDR-skivan till tryckeriet.
Tisdag trycks tidningen, på Karlstads bästa tryckeri.
Och onsdag. Jag hämtar upp alla tidningar och kör dem till skolan för vidare distribution ut i hela byn.
Totalt ska 5000 tidningar ut.
Härligt!
Nedan ser du ett gäng glada vänner - så känner vi oss nu, de flesta av oss.
Vi har kämpat, slitit, suttit över och ändrat.
Men nu är den klar - vår egen tidning.
Lärarna ska göra en sista korr i morgon, men för vår del är det över.
I tre veckor har vi raggat artiklar, citat, "säg", fotat och redigerat - ja, vi har gjort allt som krävs för att göra en tidning.
Bara idag började vi klockan 08.30 (jag kom 09.30) och slutade först klockan 23.50. Det är att ta seriöst på skolarbetet det.
En del har gjort en himlans massa jobb och andra mindre, en del betydligt mindre. Men, i det sista fallet är det upp till dem själva. Jag tillhör i alla fall den skaran som kan känna sig nöjda med prestationen. Sen om resultatet inte blir så värst lysande är en annan sak. Vi har gjort så gott vi kunnat och vi har gjort det bra. Det är det viktiga.
På måndag lämnas CDR-skivan till tryckeriet.
Tisdag trycks tidningen, på Karlstads bästa tryckeri.
Och onsdag. Jag hämtar upp alla tidningar och kör dem till skolan för vidare distribution ut i hela byn.
Totalt ska 5000 tidningar ut.
Härligt!
Nedan ser du ett gäng glada vänner - så känner vi oss nu, de flesta av oss.