Ett rop på...
... HJÄLP !!!
En dag får även jag må bra
Mycket har hänt sedan sist jag skrev något här på bloggen.
Jag tänker inte redogöra för allt självklart, men kanske en del.
Som jag skrev vid ett tidigare tillfälle så är vi nu inne i den värsta månaden för min del, augusti. Det är exakt ett år sedan som jag blev själv med lillan och sveket sitter fortfarande kvar på näthinnan och är oerhört jobbigt.
Mina känslor löper amok och ena stunden kan jag visa glädje, för att i nästa stund gråta floder. Jag tycker jag har kommit bra över bron, men att ständigt bli påmind är jättejobbigt och jag mår helt enkelt jävligt piss.
Någon lycka med kvinnor har jag inte heller, antingen känner inte jag något eller också är det tvärtom - det vill sig inte riktigt pricka rätt.
Men på den punkten misströstar jag inte, jag vet vad jag kan ge och jag vet vad jag vill ha och det kommer någon gång att finnas någon det klickar med - min stora fråga är ju bara när?
Augusti-september 2006 är mitt livs tyngsta period någonsin och därför känns det lite extra inom mig när vi nu befinner oss mitt i augusti, fast 2007 då.
Att lillan dessutom inte är hemma utan befinner sig hos sin mamma fram till nästa helg, kommer hem den 26 augusti, gör ju inte saken enklare för mig.
Jag är ensam långt ut i fingerspetsarna och har inte längre någon av mina före detta familjemedlemmar hos mig, det är en jobbig känsla. Värst är det naturligtvis att inte känna värmen från lillan varje dag - henne saknar jag verkligen.
Att jag sedan vill bli kär och hitta någon att dela vardagen med är ju ingen nyhet och visst har jag stundtals skaffat mig själv stora förhoppningar och förväntningar, men oftast har det bara brakat. Nu vill jag bli lycklig igen och jag tycker själv att jag förtjänar det, jag tror jag kan växa som människa då också.
Men desperat - det vill jag inte kalla mig, för då hade jag inte varit ensam idag.
Chanser har funnits och det kommer att dyka upp fler vad det lider. Men när det säger klick från båda sidor det får framtid utvisa.
Ukrainaren Andriy Voronin avgjorde bortafajten mot Johan Elmanders Toulouse inför 36 000 åskådare i Champions League-kvalet under onsdagen.
Voronin tog vara på Peter Crouch nickskarv i den 43:e minuten och fick kalasträff på bollen, otagbart för hemmalagets målvakt Douchez.
En oerhört viktig seger inför returen på Anfield om två veckor. Segrarna går direkt in i Champions Leagues gruppspel.
Elfsborg skulle igår försvara de svenska färgerna i deras kvalmatch. Men Valencia på bortaplan blev för tuffa för Boråsarna och spanjorerna fick med sig 3-0 inför returen.
Bye, bye Elfsborg - ni får sikta in er på spel i UEFA-cupen istället.
Köpte förresten en ny tv idag, en LG 42-tummare. Dyrt, men trevligt och kanske nödvändigt för att få något roligt inslag i den trist vardag som jag idag lever i.
Kollade in fotbollen mellan Manchester City och Derby, slutade 1-0 till Svennis gubbar, och det var en enorm skillnad att se fotbollen på den bilden jämfört med den förra.
Att se på film på den nya vet jag också kommer bli en fröjd.
Visserligen förändrar inte en tv speciellt mycket av de känslor man besitter, men den kan ändå bidra till ett trevligare inslag i min gråa vardag.
Började jobba efter fem veckors ledigt i måndags. Det var verkligen pest och pina det med, men vad faan ska man göra. Det är ju ett jobb i alla fall och jag har heltid fram till nyår åtminstone - det är väl det positiva just nu på jobbfronten.
Siktar väl på att starta upp lite projekt som passar mig under hösten för att få igång lite egen glädje på jobbet också. Vi får se.
Annars har jag en annan idé som jag håller på att komponera för att sälja in till Karlstad kommun. Nappar de innebär det en ny arbetsroll för min del, men samma arbetsgivare - dock med betydligt bättre i lön än jag har idag.
Projektet går ut på?
Nej, det tar vi en annan gång.
Hade återträff i lördags med mitt gamla fotbollslag. Det ska jag inte orda speciellt mycket om, men det var trevligt att träffa alla och se hur alla mådde med mera. Vi umgicks från förmiddag till sent in på kvällen/natten ? det var riktigt trevligt som sagt.
Flera av dem hade jag inte träffat på drygt elva års tid, jätteroligt.
Jag fick även en del uppmärksamhet från andra klubbar, media och andra personer som var fram och gratulerade och tyckte det var ett roligt och bra initiativ att återförena gänget, men framförallt bilda föreningen år 1992.
I alla fall en dag som gav glädje - en dag jag kommer minnas som en mycket bra och fin dag.
Snart kanske man träffar någon?!
Nästa torsdag, den 23 augusti, är det fint besök i Karlstad. Då spelar nämligen Liverpool FC:s reserver på Tingvalla IP med start klockan 19.00. Pool träningsspelar då mot Karlstad BK och jag får äran att ha min vanliga roll på idrottsplatsen denna kväll.
En ära tycker jag och skoj ska det bli - men knappast några 8 000 åskådare.
Du kommer väl?
Jag saknar min skatt så enormt mycket!
Ett annat projekt jag jobbat med under året avslutades den 5 augusti, med lyckat resultat. Bra för projektet och bra för finanserna.
Vad blir nästa projekt?
VM-truppen för fotbollsdamerna togs ut igår. Den innehöll några överraskningar för mitt öga, men Sverige ser ändå riktigt starka ut, bortsett från målvaktsposten som blir vår helt avgörande svaga länk. Vi inleder med match mot Nigeria den 11 september i Kina - jo visst, den 11 september.
Karolina Westberg
En dag får även jag må bra...
Kommer snart
Saknat texterna?
Lugn, det kommer snart nya - jag har bara inte orkat av personliga skäl.
Ta hand om dig...
Hatar augusti
Utan dina andetag vid min sida, fungerar jag inte som jag ska.
Lillan åkte i fredags och blir borta till och med den nionde augusti - då jag får "låna" henne ett par dagar.
Det känns oerhört tomt och ensamt här hemma just nu.
Man glömmer snabbt de jobbiga stunderna som ett barn kan skapa med sin vilja och allt vad de testar. I dessa lägen kommer man enbart ihåg det som är fint och positivt.
Jag saknar henne verkligen jättemycket.
Så mycket att jag måste lyssna på "Idas sommarvisa" (hennes favoritlåt) varje dag, ibland flera gånger.
Tänker tillbaka på alla mysiga nätter när man hör något litet tassa sig igenom lägenheten för att i nästa stund krypa upp i sängen bredvid mig och lägga sig och småsnarka.
Det är trygghet och kärlek det.
Meningen var väl att jag skulle fixat till det här hemma, men motivation och kraft har saknats så det blir lite då och då, lite åt gången med andra ord.
Usch, jag har tvättstugan idag och där var det meningen att jag skulle gå igenom alla lillans och mina kläder för att sortera ut vad som skulle sparas eller slängas eller användas.
Den sorteringen är ännu inte gjord, kanske läge att sätta igång med det snart då. Tvättstugan från klockan två ju - det blir ju en del kläder på hög liksom.
Pratade med en gammal vän igår via msn. Han hade bekymmer med det ena och det andra. Jag sa till honom att han skulle inte vara rädd för att ringa och prata om han behövde.
Omtänksam som han är så svarar han: "Jag ville inte kasta på dig min skit också, när jag vet hur jobbigt du själv har det".
Go kille detta, en god vän.
Men jag finns ju här, så det är bara att prata om du behöver.
Bättre att vara fler i en kris.
Min kris började denna månad för exakt ett år sedan ? så egentligen vill jag inte att denna månad ska existera alls.
Det gör den inte heller - i alla fall inte på de väggalmanackor som jag har uppsatta här hemma.
Fy faaan, vilket jävla skitår detta har varit och det värsta är att det är inte slut än på eländet.
Det mest positiva med augusti månad är att Premier League startar i England.
Visserligen förlorade vi (Liverpool) Asien Cup-finalen med 4-2 efter straffar mot Portsmouth, men den 11 augusti är det Villa Park och Aston Villa som gäller och där blir det seger.
Jo, Liverpools B-lag kommer ju till Karlstad den 23 augusti - det känns ju rätt positivt i alla fall.
Men.
Den 25 augusti och framåt - de datumen vill jag inte ens ska finnas.
Men om man jämför i år med direkt efter den 25 augusti 2006, så är det en positivare pappa som finns här i alla fall.
En pappa som verkligen saknar sin prinsessa.