Tillbaka till framtiden
I går tänkte jag positiva tankar om framtiden, i dag är tankarna blandade, orsak:
Så fort ingen tankeverksamhet behövs så klarar hon sig ganska bra, men när det blir något fel så ska det på något vis lastas över på att det är jag som felat.
Lillan är på dagis i dag och jag packar upp grejerna hon hade med sig från henne i går - men inga regnkläder, de fanns inte där.
Jag ringde och sa till om detta och begär att få dem hem i kväll och säger till henne att skaffa egna nu, i och med att de inte får glömmas eftersom de leker på dagis.
Då säger hon till mig att jag måste ju ha två uppsättningar av allting - och att jag mer eller mindre får skylla mig själv som inte köpt in två regnställ.
Då blev jag arg på riktigt - var det mitt fel att Hon glömmer kläderna som hennes dotter måste ha? Jag får skylla mig själv? Vem är det egentligen synd om i det här fallet, mig eller lillan?
Snälla sluta skylla dina ofantligt oändligt många misstag på andra.
Vi gör alla fel ibland, men en del lär sig aldrig av sina misstag. Sluta skylla ifrån dig - börja ta ansvar - så man kan börja andas igen - för Lovisas skull!
Framtiden har påbörjats och planeringen är i full gång, men det blir mycket nu - skulle vara roligt med lite hjälp om någon känner sig sugen på att hjälpa till. Ju fler desto bättre och mindre för var och en att göra, men Lovisa kommer att få det bra i alla fall.
Och Hultsonen - det börjar bli mer och mer som du föreslog, men invänta rätt tillfälle - sen kokar vi kaffe i värmen.
Jag vill bara komma vidare, så väx upp - snälla...
Så fort ingen tankeverksamhet behövs så klarar hon sig ganska bra, men när det blir något fel så ska det på något vis lastas över på att det är jag som felat.
Lillan är på dagis i dag och jag packar upp grejerna hon hade med sig från henne i går - men inga regnkläder, de fanns inte där.
Jag ringde och sa till om detta och begär att få dem hem i kväll och säger till henne att skaffa egna nu, i och med att de inte får glömmas eftersom de leker på dagis.
Då säger hon till mig att jag måste ju ha två uppsättningar av allting - och att jag mer eller mindre får skylla mig själv som inte köpt in två regnställ.
Då blev jag arg på riktigt - var det mitt fel att Hon glömmer kläderna som hennes dotter måste ha? Jag får skylla mig själv? Vem är det egentligen synd om i det här fallet, mig eller lillan?
Snälla sluta skylla dina ofantligt oändligt många misstag på andra.
Vi gör alla fel ibland, men en del lär sig aldrig av sina misstag. Sluta skylla ifrån dig - börja ta ansvar - så man kan börja andas igen - för Lovisas skull!
Framtiden har påbörjats och planeringen är i full gång, men det blir mycket nu - skulle vara roligt med lite hjälp om någon känner sig sugen på att hjälpa till. Ju fler desto bättre och mindre för var och en att göra, men Lovisa kommer att få det bra i alla fall.
Och Hultsonen - det börjar bli mer och mer som du föreslog, men invänta rätt tillfälle - sen kokar vi kaffe i värmen.
Jag vill bara komma vidare, så väx upp - snälla...
Qbik klarade nytt kontrakt - Mallbacken fick respass
Qbik spelar i allsvenskan även nästa säsong.
Vilket stod klart sedan man på hemmaplan sparkat ut länskollegan Mallbacken ur densamma efter 2-0-segern under söndagseftermiddagen. Målen inprickade i lagom takt med ett självmål som start i 12 minuten och inhoppande Linda Gull avgjorde definitivt i den 86 minuten.
Grekisk-amerikanska Maria Yatrakis kom in som målvakt när Maria Busk bröt foten på träning och har vuxit in i rollen som en dominant räddande ängel - jätteräddningen intill stolproten på Mallbackens Jenny Monséns genombrott var det mycket hög klass på och tajmingen och greppet i luftduellerna i straffområdet. Yatrakis är definitivt en bra satsning av Qbik denna säsong, hon blev också utsedd till matchens lirare i dagens match.
Tränare Kjell Pettersson lämnar Karlstad och Qbik (trots ett år kvar på kontraktet) med högt huvud trots en medioker säsong, medan de både oerhört trevliga och sympatiska tränarna i Mallbacken, Mikael Fahlén och Peter Wennberg, får lämna fryksdalslaget som förlorare.
Göteborgslaget Jitex hade chansen att sparka ut både Qbik och Mallbacken ur allsvenskan, men Kif Örebro blev för svåra och degraderingen till division ett blev kontentan efter 0-3 på hemmaplan.
Mallbacken och Jitex till division 1 och Qbik fortsätter i allsvenskan.
Frågan är om jag fortsätter som speaker kommande säsong, det har som alltid varit roligt och de matcherna där det gäller en del är roligast. Mycket beröm från alla möjliga och omöjliga håll gör väl att tanken kan överväga att köra en säsong ytterligare - beror ju en del på Qbik också.
Men kul har det varit och kryddan denna säsong var ändå U-21 landskampen mellan Sverige-Makedonien, inför mer än 5 000 åskådare.
Grattis Qbik och lycka till Mallbacken...
"Jag ska klippa mig"
Jag trodde det hela lagt sig och hon landat något, eftersom det är nio veckor sedan exakt i dag. Men, ack så fel man kan ha.
I onsdags ringde hon och frågade om hon fick ha lillan hela kommande vecka, men jag ville inte svara omgående på den frågan. Vidare på torsdagen frågade hon samma sak och jag svarade då att jag också ville vara med lillan under veckan, eftersom jag också är ledig länge.
Som det lät kom vi överrens om att dela veckan, men fortfarande gäller samma för henne som tidigare.
I dag, fredag, när hon hämtade henne frågade hon om lillan skulle vara tillbaka på söndag klockan 18. Men jag föreslog måndag eftermiddag, efter att morfar kommit hem från jobbet - men si det gick inte det...
- Jag ska klippa mig på måndag, så jag kan inte ha henne då, var hennes ord.
- Hur länge sedan var det du bokade den tiden? frågade jag.
- Det var väl ett par veckor sedan, men jag hade glömt det, svarade hon.
- Är klippningen viktigare än lillan alltså, du får väl byta tid då?
- Ja, men då lämnar jag henne på fredag i nästa vecka då...
Jag trodde det hänt något positivt i och med att hon ville ha lillan hela veckan, men tydligen inte. Resonera med henne är helt omöjligt, lika omöjligt som tidigare.
Nu blev det som så att hon lämnar tillbaka lillan på måndag sen eftermiddag - jag vägrar vara snäll en gång till, bara för att hon ska klippa sig.
Va, fan är viktigast egentligen?
Nej, jag blir bara ledsen - tydligen är lillan en jojo som bara går att studsa upp och ner hela tiden, hit och dit.
Fredag i dag som sagt och nio veckor sedan - men det känns som det var i går. Ensamheten kryper fram under fredagseftermiddagen och den ligger oftast kvar tills på söndagen. Helgerna är värst, men vad fan saknar jag egentligen, jag hittar ju inte mig själv heller.
Trodde jag visste, men i går fick jag upp ögonen återigen - det kanske inte blir som jag hoppats på. Men det kan jag omöjligt bestämma själv, frågan är bara om någon annan redan bestämt det åt mig.
Det är mindre än en timme sedan Lovisa åkte härifrån - men tomheten och saknaden finns här redan.
Jag mår definitivt inte bra - inte på något sätt...
Men, jag förtjänar väl detta antar jag... Frågan är bara hur länge man ska behöva stå ut.
"Brännboll är inte min gren - jag känner mig bränd hela tiden."
I onsdags ringde hon och frågade om hon fick ha lillan hela kommande vecka, men jag ville inte svara omgående på den frågan. Vidare på torsdagen frågade hon samma sak och jag svarade då att jag också ville vara med lillan under veckan, eftersom jag också är ledig länge.
Som det lät kom vi överrens om att dela veckan, men fortfarande gäller samma för henne som tidigare.
I dag, fredag, när hon hämtade henne frågade hon om lillan skulle vara tillbaka på söndag klockan 18. Men jag föreslog måndag eftermiddag, efter att morfar kommit hem från jobbet - men si det gick inte det...
- Jag ska klippa mig på måndag, så jag kan inte ha henne då, var hennes ord.
- Hur länge sedan var det du bokade den tiden? frågade jag.
- Det var väl ett par veckor sedan, men jag hade glömt det, svarade hon.
- Är klippningen viktigare än lillan alltså, du får väl byta tid då?
- Ja, men då lämnar jag henne på fredag i nästa vecka då...
Jag trodde det hänt något positivt i och med att hon ville ha lillan hela veckan, men tydligen inte. Resonera med henne är helt omöjligt, lika omöjligt som tidigare.
Nu blev det som så att hon lämnar tillbaka lillan på måndag sen eftermiddag - jag vägrar vara snäll en gång till, bara för att hon ska klippa sig.
Va, fan är viktigast egentligen?
Nej, jag blir bara ledsen - tydligen är lillan en jojo som bara går att studsa upp och ner hela tiden, hit och dit.
Fredag i dag som sagt och nio veckor sedan - men det känns som det var i går. Ensamheten kryper fram under fredagseftermiddagen och den ligger oftast kvar tills på söndagen. Helgerna är värst, men vad fan saknar jag egentligen, jag hittar ju inte mig själv heller.
Trodde jag visste, men i går fick jag upp ögonen återigen - det kanske inte blir som jag hoppats på. Men det kan jag omöjligt bestämma själv, frågan är bara om någon annan redan bestämt det åt mig.
Det är mindre än en timme sedan Lovisa åkte härifrån - men tomheten och saknaden finns här redan.
Jag mår definitivt inte bra - inte på något sätt...
Men, jag förtjänar väl detta antar jag... Frågan är bara hur länge man ska behöva stå ut.
"Brännboll är inte min gren - jag känner mig bränd hela tiden."
Ny vänskap & R.I.P.
- Jag tycker du är en bra pappa.
De orden fick jag höra från en helt främmande person i dag och givetvis blev jag glad och värmd.
- Det viktigaste är att du finns där för henne hela tiden och att du bryr dig, det räcker för att du ska vara en bra pappa i mina ögon.
Stärkande och spontana kommentarer är oerhört viktigt att få höra och det värmer enormt. Fasaden är starkare än insidan, ändå är min bearbetning långt mycket längre gången än den kunnat vara - vilket givetvis känns skönt. Men det är långt i från bra och det lär dröja länge innan det blir helt bra - om det någonsin blir det.
Träffade denna person via jobbet i dag och vi satt en lång stund och pratade och ventilerade våra tankar om saker och ting. Jag om mina "saker" och denna person om sina. Det är alltid bra att få prata med helt utomstående i dessa lägen, det känner jag trots att jag tack och lov inte har någon erfarenhet i sak.
Vårt samtal varade länge och var givande och upplyftande, även om det snart säkert hamnar på en lägre nivå igen, det sker svängningar hela tiden.
DET hoppas jag ni, mina vänner, har överseende med.
Kanske har jag fått en ny vän i och med dagens möte med denna person - just nu känns det som jag skulle vilja det och det behövs alltid bra vänner.
Till sist vill jag säga att jag tänker på dig "Stockholmsmannen", jag finns till hands om du vill prata.
Jag beklagar verkligen!
De orden fick jag höra från en helt främmande person i dag och givetvis blev jag glad och värmd.
- Det viktigaste är att du finns där för henne hela tiden och att du bryr dig, det räcker för att du ska vara en bra pappa i mina ögon.
Stärkande och spontana kommentarer är oerhört viktigt att få höra och det värmer enormt. Fasaden är starkare än insidan, ändå är min bearbetning långt mycket längre gången än den kunnat vara - vilket givetvis känns skönt. Men det är långt i från bra och det lär dröja länge innan det blir helt bra - om det någonsin blir det.
Träffade denna person via jobbet i dag och vi satt en lång stund och pratade och ventilerade våra tankar om saker och ting. Jag om mina "saker" och denna person om sina. Det är alltid bra att få prata med helt utomstående i dessa lägen, det känner jag trots att jag tack och lov inte har någon erfarenhet i sak.
Vårt samtal varade länge och var givande och upplyftande, även om det snart säkert hamnar på en lägre nivå igen, det sker svängningar hela tiden.
DET hoppas jag ni, mina vänner, har överseende med.
Kanske har jag fått en ny vän i och med dagens möte med denna person - just nu känns det som jag skulle vilja det och det behövs alltid bra vänner.
Till sist vill jag säga att jag tänker på dig "Stockholmsmannen", jag finns till hands om du vill prata.
Jag beklagar verkligen!
Respekt
Vissa saker blir jag jävligt förbannad på!
Ju högre desto bättre
Egentligen vill jag bara åka långt, långt in i skogen och bara skrika!
Nu har åtta veckor gått och det har hänt enormt mycket under dessa veckor, både postiva och negativa - fast mest negativt så klart.
I dag är det lördag kväll och ensamheten har tagit över igen.
Lovisa lämnade jag på dagis i onsdags, sen åkte jag till jobbet och har jobbat tills ikväll med en konferens. Saknaden av Lovisa är enorm och ovetskapen är det som tär mest på mig.
Varför blev det som det blev?
Egentligen vill jag bara åka långt, långt in i skogen och bara skrika!
Aaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!
Nu har åtta veckor gått och det har hänt enormt mycket under dessa veckor, både postiva och negativa - fast mest negativt så klart.
I dag är det lördag kväll och ensamheten har tagit över igen.
Lovisa lämnade jag på dagis i onsdags, sen åkte jag till jobbet och har jobbat tills ikväll med en konferens. Saknaden av Lovisa är enorm och ovetskapen är det som tär mest på mig.
Varför blev det som det blev?
Egentligen vill jag bara åka långt, långt in i skogen och bara skrika!
Aaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!
Dom fastslagen
Nu har dom fallit...
Fick beslutet i går (måndag 20061016) - men domen fastslogs i fredags...
Mer om det skriver jag inte här - för jag tycker inte alla ska få chansen att läsa om det. De som ändå vill veta KANSKE får veta om de hör av sig till mig.
Grattis!
STORT GRATTIS - LILLEN 30 ÅR!
Inledning
Har startat skriva, skriva och skriva.
Kanske kan det bli oerhört mycket, kanske så mycket som en boks uppslag med en jäkla massa sidor. Men vad fan - denna bok ska inte göras för utgivning, men skriva en jäkla massa det tänker jag göra.
Frågan är om någon vill, orkar och tycker det är tillräckligt intressant läsning för att läsa det sen - eller om jag bara gör det för min egen skull. DET återstår att se om någon månad.
Men utgivning - det är det inte tal om...
P I L
Kanske kan det bli oerhört mycket, kanske så mycket som en boks uppslag med en jäkla massa sidor. Men vad fan - denna bok ska inte göras för utgivning, men skriva en jäkla massa det tänker jag göra.
Frågan är om någon vill, orkar och tycker det är tillräckligt intressant läsning för att läsa det sen - eller om jag bara gör det för min egen skull. DET återstår att se om någon månad.
Men utgivning - det är det inte tal om...
P I L
"Semester" i "peking"
Tar en sväng till "peking" idag och några dagar frampå, men är hemma till Lillens 30-års fest på lördag. I övrigt är det enormt mycket som står på spel i dag... Men man vet aldrig hur det ska gå...
Framtida planer
Nu har jag bestämt framtiden... men när det ska ske det vet jag inte ännu...
Nu börjar det
Tänk att det skulle gå så långt...
Men, nu börjar det - helvetet...
Men, men så är det och då gäller det bara att vara skärpt och kämpa för det som är rätt.
Livets viktigaste match - alla fotbollsfinaler och allt annat, släng er i väggen - nu är det på riktigt!
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
Men, nu börjar det - helvetet...
Men, men så är det och då gäller det bara att vara skärpt och kämpa för det som är rätt.
Livets viktigaste match - alla fotbollsfinaler och allt annat, släng er i väggen - nu är det på riktigt!
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
V . V . V
Grattis!
GRATTIS IF KIL!
I dag fyller föreningen 14 år efter att ha grundats den 8 oktober 1992 klockan 20.00.
Grattis alla IF Kil:are...
I dag fyller föreningen 14 år efter att ha grundats den 8 oktober 1992 klockan 20.00.
Grattis alla IF Kil:are...
Vad trött jag blir
Kan du inte bara sluta lägga dig i - jag blir så jävla trött på din välvilja!!!
Stockholm regnar
Yes...
Äntligen bär det av till Stockholm för landskampen mot Spanien - eller vaddå äntligen?
Det regnar, jag har ingen lust och det är så jäkla tråkig väg. Jaja vi får göra det bästa av situationen, dricka alkohol kanske vore en bra idé idag då.
Barnledig och ett tag sedan med alkoholen alltså - så det kanske vore en idé... Jo, så får det bli...
Sen har ju Spanien en del Liverpoolspelare i sin trupp - så det kan ju bli bra detta ändå, kanske.
Ett regnigt Råsunda utan tak, storförlust och grejer - men sällskapet kan ju vara roligt.
Tips: Sverige-Spanien 1-3 (matchstart klockan: 20.00 på TV3)
Äntligen bär det av till Stockholm för landskampen mot Spanien - eller vaddå äntligen?
Det regnar, jag har ingen lust och det är så jäkla tråkig väg. Jaja vi får göra det bästa av situationen, dricka alkohol kanske vore en bra idé idag då.
Barnledig och ett tag sedan med alkoholen alltså - så det kanske vore en idé... Jo, så får det bli...
Sen har ju Spanien en del Liverpoolspelare i sin trupp - så det kan ju bli bra detta ändå, kanske.
Ett regnigt Råsunda utan tak, storförlust och grejer - men sällskapet kan ju vara roligt.
Tips: Sverige-Spanien 1-3 (matchstart klockan: 20.00 på TV3)
Se livet från den ljusa sidan
Lika snabbt som livet kan få en abrupt vänding kan det vända till något positivt.
Vill tacka Håkan för hans snällhet och det visade sig vara en värdefull handling - när han i onsdags släppte i väg mig tidigare från jobbet.
Jag hade det bra och trivdes med miljön och omgivning på ett mycket bra sätt - dit vill jag åka igen.
Kanske, kanske inte åkte jag hem för tidigt - men förståndet sa mig att göra på detta sätt för att få behålla den fina känslan. Jag ångrar ingenting...
Lovisa är fortsatt en aning förkyld och förvirrad. Dels på grund av mig och dels på grund av hennes "mamma", men hon mår i övrigt mycket bra och kommer att friskna till... Hon är i alla fall det viktigaste och det bästa som finns i mitt liv - always.
Kortrundan ikväll tillsammans med Tobias och Rolf började mycket bra, med en utklassningsseger - men sen var det stopp. Var på väg mot en ännu större seger i spel två, men när jag började kaxa upp mig föll jag ordentligt och fick käka upp mina ord. Men "broderligt" vann vi en omgång spel vardera och alla kunde vara nöjda (?) efter kvällen.
Sverige-Spanien på Råsunda i morgon, avresa cirka klockan 14.00. Zlatan inte med och Allbäck kan spela enligt text-tv. Att Allbäck kan spela kan innebära seger för blågult, i alla fall så länge Ibra håller sig utanför truppen. Vid storförlust får Lagerbäck avgå - frågan är vad man ska hoppas på?!
Livet kanske får en ljusglimt i horisonten - vem vet...
Vill tacka Håkan för hans snällhet och det visade sig vara en värdefull handling - när han i onsdags släppte i väg mig tidigare från jobbet.
Jag hade det bra och trivdes med miljön och omgivning på ett mycket bra sätt - dit vill jag åka igen.
Kanske, kanske inte åkte jag hem för tidigt - men förståndet sa mig att göra på detta sätt för att få behålla den fina känslan. Jag ångrar ingenting...
Lovisa är fortsatt en aning förkyld och förvirrad. Dels på grund av mig och dels på grund av hennes "mamma", men hon mår i övrigt mycket bra och kommer att friskna till... Hon är i alla fall det viktigaste och det bästa som finns i mitt liv - always.
Kortrundan ikväll tillsammans med Tobias och Rolf började mycket bra, med en utklassningsseger - men sen var det stopp. Var på väg mot en ännu större seger i spel två, men när jag började kaxa upp mig föll jag ordentligt och fick käka upp mina ord. Men "broderligt" vann vi en omgång spel vardera och alla kunde vara nöjda (?) efter kvällen.
Sverige-Spanien på Råsunda i morgon, avresa cirka klockan 14.00. Zlatan inte med och Allbäck kan spela enligt text-tv. Att Allbäck kan spela kan innebära seger för blågult, i alla fall så länge Ibra håller sig utanför truppen. Vid storförlust får Lagerbäck avgå - frågan är vad man ska hoppas på?!
Livet kanske får en ljusglimt i horisonten - vem vet...
Chansen finns?
Nu drar det ihop sig...
Chansen finns och närheten har jag kännt en längre tid nu - men ändå känns den så jäkla långt borta. Men om någon dag så får man veta svaret på det mesta och sen blir allt troligen som vanligt igen - det vill säga ensamt, tungt och ett liv utan närhet.
Men vad vill jag egentligen?
Den frågan kan jag inte svara på förrän efteråt...
Men efter vaddå - ja, säg det...
Chansen finns och närheten har jag kännt en längre tid nu - men ändå känns den så jäkla långt borta. Men om någon dag så får man veta svaret på det mesta och sen blir allt troligen som vanligt igen - det vill säga ensamt, tungt och ett liv utan närhet.
Men vad vill jag egentligen?
Den frågan kan jag inte svara på förrän efteråt...
Men efter vaddå - ja, säg det...
Sova - vad är det?
Tjejkväll, grabbkväll, myskväll, snusk och hårdrock - eller så väljer man att jobba, valet är fritt och ditt.
Jag valde väl inte att jobba som en idiot i helgen som var, utan det var schemat som ställde till det så att det blev på det viset - 30,5 timmar på tre dagar, varav 16,5 på lördagen enbart.
Till råga på allt så var Lovisa sjuk när hon kom från sin "mamma" och jag hade hoppats kunna gå och lägga mig samtidigt som jag la henne, det vill säga klockan 19.30.
Men icke sa Nicke och sköt en penis.
Lovisa hostade hela kvällen/natten och vaknade av sina egna attacker - det var riktigt jobbigt att höra henne lida och det blev ju inte mindre jobbigt av att jag var så trött själv att jag vid ett par tillfällen "spottade" upp i toaletten - jo så trött kan man vara och det var jag kan jag lova...
Till sist fick jag henne att äta vindruvor och i samband med det fick jag också i henne lite hostmedicin och då hade klockan hunnit bli halv fyra på morgonen - så gissa om jag var trött när jag klockan sju skulle förbereda dagens jobb...
Hur som helst somnade både Lovisa och jag utmattade i min säng och det var egentligen första gången vi sov i samma säng sedan passienthotellet, det vill säga när hon var nyfödd. Men hennes närhet var oerhört skönt att känna och jag vet att hon kände lika i natt - för hon hade sånn förskräcklig hosta.
Apropå jobbet - det är allt Kalle Anka på vissa möten och struktur tillsammans med ett gäng kacklande damer, det går inte. Jag och min manlige kollega bara tittade på varandra i dag och skakade på huvudet, sen flinade vi och ryckte på axlarna - "låt dem hållas", viskade vi.
Men hur mycket plats kan en människa ta egentligen - som dessutom endast är vikarie? Tydligen ganska stor - i mun i alla fall (tolka det rätt nu). Men trevliga - jo, det är de alla.
I morgon hade det varit skönt med lite sovmorgon - men gumman vaknar ju och då är det full fart igen, oavsett tiden... Men med lite tur får jag sova till klockan sju i alla fall...
Fy fan vad jag längtar till framtiden - även om nutiden också har sina ljusa sidor...
Jag valde väl inte att jobba som en idiot i helgen som var, utan det var schemat som ställde till det så att det blev på det viset - 30,5 timmar på tre dagar, varav 16,5 på lördagen enbart.
Till råga på allt så var Lovisa sjuk när hon kom från sin "mamma" och jag hade hoppats kunna gå och lägga mig samtidigt som jag la henne, det vill säga klockan 19.30.
Men icke sa Nicke och sköt en penis.
Lovisa hostade hela kvällen/natten och vaknade av sina egna attacker - det var riktigt jobbigt att höra henne lida och det blev ju inte mindre jobbigt av att jag var så trött själv att jag vid ett par tillfällen "spottade" upp i toaletten - jo så trött kan man vara och det var jag kan jag lova...
Till sist fick jag henne att äta vindruvor och i samband med det fick jag också i henne lite hostmedicin och då hade klockan hunnit bli halv fyra på morgonen - så gissa om jag var trött när jag klockan sju skulle förbereda dagens jobb...
Hur som helst somnade både Lovisa och jag utmattade i min säng och det var egentligen första gången vi sov i samma säng sedan passienthotellet, det vill säga när hon var nyfödd. Men hennes närhet var oerhört skönt att känna och jag vet att hon kände lika i natt - för hon hade sånn förskräcklig hosta.
Apropå jobbet - det är allt Kalle Anka på vissa möten och struktur tillsammans med ett gäng kacklande damer, det går inte. Jag och min manlige kollega bara tittade på varandra i dag och skakade på huvudet, sen flinade vi och ryckte på axlarna - "låt dem hållas", viskade vi.
Men hur mycket plats kan en människa ta egentligen - som dessutom endast är vikarie? Tydligen ganska stor - i mun i alla fall (tolka det rätt nu). Men trevliga - jo, det är de alla.
I morgon hade det varit skönt med lite sovmorgon - men gumman vaknar ju och då är det full fart igen, oavsett tiden... Men med lite tur får jag sova till klockan sju i alla fall...
Fy fan vad jag längtar till framtiden - även om nutiden också har sina ljusa sidor...