Farfara
Här är det helt sjukt.
Influensa sedan i onsdags och febern vill inte avslutas. Den hoppar som en jojo mellan 37,8-40,6... men det går väl över. Värst är ju den däringa hostinga som aldrig, verkligen aldrig vill avslutas. Det retar inte ens, hostan bara kommer och går som den vill med lagom långa intervaller för att man precis ska få tillbaka lite luft eller hunnit skölja bort det där äckliga som kommer upp.
Nej, sjukdomar ger jag inte mycket för och de ger inte mycket de heller - inte i plånboken i alla fall.
Värst är inte min hosta förresten - för nu har den stackars lilla börjat hosta på nätterna också. Och det är inga dåliga valser hon drar ibland. Men på dagen är hon pigg och glad som en lärka.
Men oj vilken vilja tjejen har.
Hon kan alltså helt obehindrat bara vråla ut sin ilska när hon inte får som hon vill. Speciellt när pappa är sjuk och svag och inte orkar stå emot lika mycket som annars - då pappa alltid står ut.
De är smarta de små liven och jag ser det faktiskt som en enorm tillgång för lillan att hon har en egen stark vilja, även om det ibland blir lite överdrivet jobbigt. Det kommer hon ha god nytta av i framtiden - hoppas jag.
Kul i fredags att få ett sms från SK, det var definitivt inte igår. Roligt med inbjudan men tyvärr så satte ju sjukdom och barnhelg stopp för det hela. Men uppskattat var det och jag hoppas det upprepas, skulle verkligen vara trevligt att hänga på.
Farfara - Tussilago
Vårkänslor - har du fått några sånna?
Jag fick det i lördags, men knappast de känslor som du tror jag fick för de är svåra att få när man är sjuk, eller klarar du av den biten också (skrattar).
Nej, jag gick ut med lillan och det var så underbart skönt väder. Runt tio plus, solen sken, vinden smekte sig fram, fågelkvitter (det har man ju hört tidigare också men inte i samma väder) och man kunde riktigt se hur snövallarna minskade och isen som legat som en stor platta över innergården sakta tunnades ut för att helt försvinna.
Samtidigt ville lillan ha kjol på sig och sina gympadojjor - helt utan att veta vad det var för väder och absolut för första gången detta år som hon frågar efter detta - DET är fan vår det.
Helt jäkla underbart - jag bara avskyr senhösten och vintern. De är så mörka, sega och deprimerande... inte minst den här höst/vintern.
Så äntligen...
Det gäller att ta vara på de små ljusglimtar som dyker upp i tillvaron.
Tro, hopp och kärlek
Att älska eller att tycka om någon väldigt mycket
EL och IL har den senaste tiden betytt en hel del får mig och lillan. Och kommer förhoppningsvis även i framtiden att göra så - alltså betyda mycket kommer de alltid att göra, svårt det blev här nu då - hehe missförstå mig rätt.
Visserligen har vi redan stött på en del problem, men de ligger mest till grund på båda föräldrarnas bakgrunder och att jag har mitt så tätt inpå.
Men stöttande och en hjälpande hand från varandra så kan man komma en liten bit på vägen varje dag.
Det som är extra roligt är att IL och lillan funnit varandra så fint som de gjort och kan leka med varandra, visserligen bara på den minstas primisser men oftast så fungerar det riktigt bra.
Jag fick frågan av den stora minstingen för någon dag sedan:
- Är jag och "lillan" plastsyskon nu?
Det kändes som ett bevis på att hon tagit till sig lillan på ett fint sätt och vill vara rädd om henne, det värmde och kändes lite enklare att ta en millimeter till på trappstegen mot, ja mot något bra.
EL är en mycket fin människa och hon vill oss alla väl hela tiden, men bråkar naturligtvis även med sin problem (vilken människa gör inte det?). Jag kanske inte i alla lägen varit så världsbäst på att stötta, vilket jag borde gjort och ska göra. Men vi försöker hjälpa varandra och det känns som vi når framgångar varje dag.
Oj då...
Det låter som ett mycket komplicerat förhållande och det är det - OM man smalnar ner det till den här lilla tårtbiten i det stora hela.
Det är fint och det är bra... men först när vi klarat av våra personliga bitar kan det bli perfekt. Men de där 10-15 procenten är inte mycket att orda om i nuläget.
Nu har IL precis gått tillbaka till plugget efter att ha varit hemma för vattkoppor (skönt) och förhoppningsvis är jag och lillan snart friska....
DÅ ska det verkligen bli tal om vårkänslor....
Ja, picknick med barnen i gröngräset - vad trodde du...
Sköt om dig...
Ps 1. Tack Max för din hjälp med datorn, du är mannen i mitt liv idag - men bara idag (skrattar)
Ps 2. Idag går Färjestad till SM-semifinal och vem ska hindra dem från att vinna GULD?!
Influensa sedan i onsdags och febern vill inte avslutas. Den hoppar som en jojo mellan 37,8-40,6... men det går väl över. Värst är ju den däringa hostinga som aldrig, verkligen aldrig vill avslutas. Det retar inte ens, hostan bara kommer och går som den vill med lagom långa intervaller för att man precis ska få tillbaka lite luft eller hunnit skölja bort det där äckliga som kommer upp.
Nej, sjukdomar ger jag inte mycket för och de ger inte mycket de heller - inte i plånboken i alla fall.
Värst är inte min hosta förresten - för nu har den stackars lilla börjat hosta på nätterna också. Och det är inga dåliga valser hon drar ibland. Men på dagen är hon pigg och glad som en lärka.
Men oj vilken vilja tjejen har.
Hon kan alltså helt obehindrat bara vråla ut sin ilska när hon inte får som hon vill. Speciellt när pappa är sjuk och svag och inte orkar stå emot lika mycket som annars - då pappa alltid står ut.
De är smarta de små liven och jag ser det faktiskt som en enorm tillgång för lillan att hon har en egen stark vilja, även om det ibland blir lite överdrivet jobbigt. Det kommer hon ha god nytta av i framtiden - hoppas jag.
Kul i fredags att få ett sms från SK, det var definitivt inte igår. Roligt med inbjudan men tyvärr så satte ju sjukdom och barnhelg stopp för det hela. Men uppskattat var det och jag hoppas det upprepas, skulle verkligen vara trevligt att hänga på.
Farfara - Tussilago
Vårkänslor - har du fått några sånna?
Jag fick det i lördags, men knappast de känslor som du tror jag fick för de är svåra att få när man är sjuk, eller klarar du av den biten också (skrattar).
Nej, jag gick ut med lillan och det var så underbart skönt väder. Runt tio plus, solen sken, vinden smekte sig fram, fågelkvitter (det har man ju hört tidigare också men inte i samma väder) och man kunde riktigt se hur snövallarna minskade och isen som legat som en stor platta över innergården sakta tunnades ut för att helt försvinna.
Samtidigt ville lillan ha kjol på sig och sina gympadojjor - helt utan att veta vad det var för väder och absolut för första gången detta år som hon frågar efter detta - DET är fan vår det.
Helt jäkla underbart - jag bara avskyr senhösten och vintern. De är så mörka, sega och deprimerande... inte minst den här höst/vintern.
Så äntligen...
Det gäller att ta vara på de små ljusglimtar som dyker upp i tillvaron.
Tro, hopp och kärlek
Att älska eller att tycka om någon väldigt mycket
EL och IL har den senaste tiden betytt en hel del får mig och lillan. Och kommer förhoppningsvis även i framtiden att göra så - alltså betyda mycket kommer de alltid att göra, svårt det blev här nu då - hehe missförstå mig rätt.
Visserligen har vi redan stött på en del problem, men de ligger mest till grund på båda föräldrarnas bakgrunder och att jag har mitt så tätt inpå.
Men stöttande och en hjälpande hand från varandra så kan man komma en liten bit på vägen varje dag.
Det som är extra roligt är att IL och lillan funnit varandra så fint som de gjort och kan leka med varandra, visserligen bara på den minstas primisser men oftast så fungerar det riktigt bra.
Jag fick frågan av den stora minstingen för någon dag sedan:
- Är jag och "lillan" plastsyskon nu?
Det kändes som ett bevis på att hon tagit till sig lillan på ett fint sätt och vill vara rädd om henne, det värmde och kändes lite enklare att ta en millimeter till på trappstegen mot, ja mot något bra.
EL är en mycket fin människa och hon vill oss alla väl hela tiden, men bråkar naturligtvis även med sin problem (vilken människa gör inte det?). Jag kanske inte i alla lägen varit så världsbäst på att stötta, vilket jag borde gjort och ska göra. Men vi försöker hjälpa varandra och det känns som vi når framgångar varje dag.
Oj då...
Det låter som ett mycket komplicerat förhållande och det är det - OM man smalnar ner det till den här lilla tårtbiten i det stora hela.
Det är fint och det är bra... men först när vi klarat av våra personliga bitar kan det bli perfekt. Men de där 10-15 procenten är inte mycket att orda om i nuläget.
Nu har IL precis gått tillbaka till plugget efter att ha varit hemma för vattkoppor (skönt) och förhoppningsvis är jag och lillan snart friska....
DÅ ska det verkligen bli tal om vårkänslor....
Ja, picknick med barnen i gröngräset - vad trodde du...
Sköt om dig...
Ps 1. Tack Max för din hjälp med datorn, du är mannen i mitt liv idag - men bara idag (skrattar)
Ps 2. Idag går Färjestad till SM-semifinal och vem ska hindra dem från att vinna GULD?!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Haha. ja det är väl tur att jag kan hjälpa till med något som jag är bra på :P
Nu ska jag snart upp till dina trakter, dags för damlagsträning igen :)
Postat av: Dennis
"Du är underbar, mannen..." :)
Postat av: Kajsa
Hej!
Jo, jag fick en släng av influensan för en vecka sen ungefär. Dom är sega dom. Jobbigt att vara sjuk! Hoppas att du och lillan blir friska snart. Ha det så bra. Kram på dig!
Postat av: Dennis
Hoppas du har det bra Kajsa och att du numera är frisk. Går det bra med göbben och plugget?
Sköt om dig, Värmland hälsar - kram på sig...
Trackback