dennisjohansson75

Snillen spekulerar.

Satt och diskuterade med en kompis på msn under kvällen.

Ja, vi brukar diskutera och gärna om det mesta.

Kvinnor mest såklart, men ändå en hel del annat - bland annat olika tankar i djupare grejer.

Det är kuligt.

Det är spännande.

Det ger inspiration.

Han har precis startat upp med att skriva blogg och han skriver långa tunga och spännande tankeställare till inlägg.

Det är oerhört djupa grejer en del och det gäller att var rejält skärpt för att hänga med i hans texter.

Men de är bra.

De är både rogivande och tankenyfikenhetsinspirationella (nytt påhittat långt härligt ord).

De är oerhört djupa.

Men som sagt bra.

I kväll sa jag till honom att ett inlägg i dag var för lite, jag ville läsa mer.

Istället för att lyda mig så dissade han mig helt för ett ögonblick, vilket han skyllde på läxläsning (vilket troligen är en lögn då det oftast handlar om någon spännande brud på msn som han pratar med, hellre henne före mig, kan du förstå?).

Något senare kom ett dokument från honom plingande ur min msn, en berättelse han skrivit. I alla fall inledningen, för han berättade att det var ett försök till att inleda en bok.

Men att inspirationen och motivationen försvunnit på vägen.

Jag läste med spänning den tre sidor korta inledningen på hans tilltänkta bok - som runnit ut i sanden.

Det jag läst var bra och helt klart en spännande och rogivande inledning på en bok.

Den enda kritik jag möjligen kan ge är två saker:

1) Han blandar huvudpersonen och skriver i "Jagform" och "Hans-form", bestäm dig tack.

2) Kanske lite för mycket personer med redan från början, smyg in folket efter hand, det blir inte så grötigt då.

Jäkligt bra inledning på en bok annars.

Han är en duktig skrivare, speciellt i den här formen - typ novell.

När vi diskuterade ämnet en aning fick jag som jag själv tycker en snilleblixt, som skulle passa oss båda mycket bra.

Min idé är lite tidig i tiden, då den handlar om den kommande sommaren.

Men den är bra tycker jag och den är fullt genomförbar.

Båda behöver komma bort.

Båda behöver hämta kraft.

Båda behöver samla inspiration och motivation.

Båda behöver lugn och ro.

Båda vill skriva.

Norrland.

Fjällen.

Naturen.

Ensamheten.

Stillheten.

Jag föreslog en vecka i fjällen med en stuga, bara han och jag.

Inget snack dagtid.

Extra batterier till våra bärbara datorer.

Ett varsitt metspö.

Vi skulle lämna mobilen hemma och bara vara.

Inte prata med varandra, bara sitta och samla kraft.

Skriva det man känner för.

Kanske en bok.

Kanske en dikt.

Kanske bara skriva av sig lite ilska, kärlek eller inget speciellt.

Det kanske kunde vara en fortsättningsmöjlighet på hans duktiga och bra inledning på boken.

Kanske kunde jag fortsätta skriva på min bok.

Om kvällen skulle vi ta ett par bärs och njuta av den eventuella solnedgången borta i dalen och berätta våra tankar från dagen.

Kanske ta ett parti kort.

För att nästa morgon möta en ny avslappnande dag.

Om det nappar, spelar mindre roll.

Jag tror det kan skapa harmoni, motivation, inspiration och längtan.

Längtan efter en ljusare morgondag.

Efter en morgondag med massor av kärlek och ömhet.

En morgondag för det varma hjärtat.