dennisjohansson75

Phantom of the opera

Psykiskt lidande är något man fått utstå en hel del under senaste 1,5 åren.
Det har medfört att det varit svårt att somna på kvällarna och att det hela tiden snurrat tankar i huvudet.
Känner du igen det, du lägger dig klockan tio för att vara duktig på att komma i säng plus du är helt slut. När du ligger där börjar tankarna rulla inne i ditt huvud, du vrider och vänder dig, du försöker komma på något annat att tänka på - men det går inte.
Timmarna går och när den närmar sig fyra-fem på morgonen så somnar du - bara någon timme senare blir du väckt av din älskling till ringklocka.
Inte nog med att det snurrar av tankar när man är vaken, nu har även drömmarna börjat rulla på allvar i skallen.
Mardrömmarna.
Inatt kom min första på många många år.

År 2000 var jag på fotbollscup i Portsmouth i södra England, vi kom dit en söndag och den varade en vecka.
Vi bodde på en skola lite i utkanten av stan.
På torsdagens natt mot fredag hände det något otäckt i stan, bara två kvarter från där vi bodde.
En pedofil hade härjat i stan och nu hade grannskapet kommit på vem mannen var.
De skulle ta lagen i egna händer och det var ett stort tåg av människor som löpte amok på vägen till hans hus.
De var fullt inställda på att de skulle ta sig in i huset och helt enkelt slå ihjäl mannen.
Han insåg snabbt vad som skulle hända när han vaknade av allt oväsen utanför huset.
När de väl brutit sig in i huset så möttes de av att mannen hängde i en snara runt halsen.
De hade misslyckats - då ville se mannen lida ordentligt innan de dödade honom.
Han kom lindrigt undan.
Helt ovetandes låg vi och sov i den skola som upploppet passerat, ovetandes om vad som bara ett stenkast från oss höll på att hända.
Vi hörde inte ens alla bilrutor som krossades på vägen fram.

På något sätt var jag med i drömmen, på något sätt kom denna händelse tillbaka i mitt huvud.
Skräcken som byggdes upp under morgonen den där fredagen i Portsmouth, när man kom ut och möttes av glassplitter var man än satte ner sina fötter.
Inatt kom dessa tankar tillbaka - i form av en mardröm.

Det senaste som hänt i mitt liv gör att mitt psykiska lidande fortsätter.
Men det finns säkert en mening med allt som händer.
Frågan är bara vad som är min mening?