Se dig för

Igår hände det en grej som inte fick hända.

Jag hade varit på ett möte.

Under mötet kände jag att telefonen gav efter små liv och jag visste då att någon sökt mig.

Nyfiken som man är så börjar man kolla efter mobilen direkt efter mötet och ska då ta mig i tu med att läsa det sms som skickats.

Det jag inte riktigt har koll på är trappan, hur lång är den egentligen.

Jag tror att sista trappsteget är golvet och att det bara är att kliva på.

Ja, jag tittar ju på mobilen samtidigt som jag försöker se trappen i periferin.

Det gick.

I alla fall till det absolut sista steget, där jag då trampar snett och ramlar självklart.

Jag ramlar inte handlöst och snabbt, allt går i sån där härlig Chaplin-slow-motion och det måste ha sett förfärligt roligt ut för de två personerna (hoppas inte fler) som såg mig göra detta.

Visst det kunde ha gått riktigt illa, med brutna ben och hela kånkenrånken, men det gick ju bra så sett.

Pinsamt var det och jag har inte haft så roligt på riktigt länge.

Tänk att man ska behöva bjuda på sig själv och nästan slå ihjäl sig för att man ska få ha lite roligt och skratta ordentligt.

Men roligt var det, kanske inte just under fallet, men direkt efteråt.

Mötet då, ja det var lite segt och till viss del oförberett kändes det som.

Men innehållet kan bli riktigt bra, i alla fall på sikt.


image205
Hej då Chelsea...

Liverpool torskade hemma mot Marseille i Champions League igår med 0-1. Hemska tanke, det har inte startat så jäkla bra för oss och det blir inte enklare den 24 oktober i nästa match. Då vi möter Besiktas borta i tokiga Istanbul och Turkiet.

Fast jag tror ändå vi grejar upp detta, det är långt kvar.


Orkar inte skriva så himla mycket idag och vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.

Självklart finns det hur mycket som helst jag skulle kunna skriva om, men jag har inte riktigt vetskapen om hur jag ska göra det och därför låter jag bli.

Kanske till nöje för vissa, men inte för andra.


På hemfronten är det inte bra ännu, om det någonsin blir det - men jag mår mycket mycket bättre än jag gjort på mycket länge. Det är skönt i alla fall.

Fast det är ändå en bit kvar känner jag.

Kanske resten av livet, vem vet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback