dennisjohansson75

Finito.
The end.
Slut.
Jag klarade inte av situationen som sådan och kände mig otillräcklig som pojkvän. Bland annat borde jag vid några tillfällen funnits där vid hennes sida och det gjorde jag inte.
Dåligt.
Dåligt av mig, mycket dåligt till och med.
Att det sedan under fyra månader inte direkt varit en dans på rosor har väl sin del i mitt beslut.
"Smekmånaden" var över på två-tre veckor och efter det har det mestadels handlat om problem från min eller hennes sida.
Visst, det är då man ska finnas där för varandra.
Men det blev inte riktigt på det viset.
Jag tycker hon är en supergo tjej och jag vet att hon tycker jag är en supergo kille.
Synd då att jag inte orkar leva upp till mina egna förväntningar.
Dessutom måste jag tänka på min lilla tjej, hon är alltid nummer ett för mig.
Den situationen jag hade dragit in henne i om jag stannat kvar skulle inte vara rättvis mot henne, hon hade inte kunnat få 100 procentig uppmärksamhet och det SKA hon ju naturligtvis ha.
Lillan är viktigast och bland annat därför får det bli på det här viset.
Jag bröt upp med henne även om jag tycker mycket om henne.
Jag gjorde det för min egen skull.
Jag gjorde det för hennes skull.
Jag gjorde det framförallt för min lilla prinsessas skull.

För min skull =
"Jag kommer enkelt undan de problem som medföljt" - "Jag är inte tillräckligt stabil i mig själv och mådde inte 100 procentigt bra med det som var" - "Dålig ursäkt kanske, men sant" - "Jag känner mig usel, värdelös och dålig".
För hennes skull =
"Hon behöver en stabil pojkvän som kan ge henne den kärlek och stöd hon förtjänar" - "Hon är värd bättre än mig helt enkelt".
För prinsessans skull =
" Behövs det någon förklaring?".

Ny erfarenhet
Aldrig tidigare har jag brutit upp med en tjej som jag tycker om.
Alltså att JAG har brutit upp trots att jag fortfarande är "förälskad" i kvinnan.
Det känns sjukt.
Det känns konstigt.
Det känns jobbigt.
Det känns overkligt.
Det känns helt enkelt.

Jag tycker synd om henne.
Obegriplig bakgrund och sedan skapar jag ett hopp och ett ljus i hennes tillvaro, som jag sedan flyr från.
Dåligt.
Men.
Jag mår inte helt bra själv så kanske är det ändå det enda rätta.
Kanske.
Kanske inte.
Vad vet jag.

Hoppas verkligen hon går en ljus framtid till mötes.
Jag kunde inte hjälpa henne med detta.
Men jag tycker hon förtjänar det.
Både hon och hennes dotter.
I feel sorry...
Förlåt mig!