dennisjohansson75

I dag söndagen den 11 november 2007 är det Fars dag - bland annat min dag med andra ord.
Grattis alla pappor - i alla fall ni som förtjänar det.
Det är alldeles för många fäder där ute i dag som inte tar sitt ansvar för sina barn.

Min pappa var en sånn pappa.
Trots att han inte bor speciellt långt bort från där jag bor så träffas vi aldrig, vi pratar inte ens i telefon.
Och jag sörjer inte för det.
Ändå dök där en en tanke upp denna dag.
Men ingen tanke om omtanke - mer en tanke om varför?
Vet han ens om att han har ett barnbarn?

Det är i och för sig inget jag går och tänker på heller, lillan har ju en "farfar" som verkligen bryr sig om henne, det är det viktiga för mig.

Jag minns fars dag för ett år sedan.
Den dagen gick i gråtens tecken - hela dagen och jag var ensam.

I dag är hon hos mig och det är det som betyder något.
Presenter, tårta och allt det där andra tjafset, vad är det mot en kram och en puss av en dotter som är frisk och pigg.

Det är den bästa presenten jag kan få.
Den stunden är den jag vill minnas.

Puss och kram!