dennisjohansson75

SM-guldet i fotboll gick i år till IFK Göteborg.
Mitt favoritlag på hemmaplan, som jag idag inte kan speciellt mycket om.
Att Markus Berg vinner skytteligan och guld med blåvitt är roligt, men också ett kvitto på hur kass Allsvenskan är.
Torsbyberg är defintivt Inte kass - men Allsvenskan är det.
14 mål på 17 matcher, det är jäkligt bra - till och med i en så usel serie som den svenska ligan.
Groningen blir bara en plantskola för unge Berg - håller han sig bara skadefri och kör på så väntar feta storkontrakt för honom.
IFK Göteborg är den förening i Sverige som kan göra något i Europa, men inte nästa år.
Spelarmaterialet håller inte för Champions League, men kanske några omgångar i UEFA-cupen därefter.
Svensk fotbolls klubblag suger stenhårt och vi har MIIIIL kvar till den nivå blåvitt höll på 1980-talet och i början av 1990-talet.



Men med ett FBK-tänk på ledarstaben kan det ge kontinuitet och på sikt ger det även resultat.
Håkan Mild, Roger Gustafsson, Stefan Rehn och Jonas Ohlsson kan vara det svensk fotboll behöver.
För något år sedan höll svensk ligafotboll rankingmässigt samma mått som ligan på Cypern - det tycker jag säger en del om den kvalité vi har på inhemsk fotboll.
Men under söndagen var jag medgångssupporter, jag erkänner detta, och självklart jublade jag hemma i tv-soffan när favoriterna gjorde sina båda mål.
Härligt sen att Kalmar lyckades ta sig förbi Djurgården upp på andra platsen och stora silvret till Småland.
Tack Brommapojkarna för detta.

I fredags var jag ute.
Det hör inte till vanligheterna.
Sällskapet var bra, men det hade varit roligare med fler.
Väl ute (Harrys) var det hemskt - jag ville nästan hem direkt.
Spanad och tafsad på av två kvinnor på drygt 50, det säger en del.
Usch.
De unga kvinnorna fanns där, men faan vad ytligt det är på krogen.
Nej, det gick upp för mig i fredags, jag är definitivt ingen utekille längre - och har väl egentligen aldrig varit det.
Det kan vara roligt att gå ut med vännerna, ta en öl och snacka en massa dynga.
Men.
I övrigt är jag trött på den här ytliga dyra verksamheten.
Jag håller mig till att vara en lugn myskille jag - den biten kan jag och då får det bli så.
Fast jag säger inte nej om jag kan och har tid - i mer sällskap är det trevligt att titta på folk.



Inre motivation.
Jag måste skaffa mig en inre motivation till saker och ting.
Öka mitt inre självförtroende för att i samma veva öka mitt yttre.
Jag har grejer i huvudet jag skulle vilja få fram och genomföra, men jag måste hitta motivationen till detta.
Det räcker inte med att jag tänker på att jag måste hitta min inre motivation.
Jag måste göra det också - men hur.
Innan jul skulle jag vilja göra om min lägenhet.
Till att börja med röja upp och starta om på något sätt, kasta allt skit som ändå aldrig används helt enkelt.
Men även tapetsera eller måla om, det vore trevligt.
Dessutom vill jag på allvar minska mig själv i vikt - men jag måste ta mig över tröskeln för att bibehålla minskningen så jag inte trillar dit igen och öker tillbaka.
Viljan finns, men var är motivationen.
Jag har dessutom ett projekt i startgroparna som jag definitivt vill komma igång med - en vision jag skapat på drygt 17 år, den är väl värd att satsa på.
Men motivationen saknas just nu - varför?
Hur gör jag för att öka min inre motivation, hur gör du - tips, tack?



På lördag kan det vara sista gången jag jobbar som speaker - det vore synd.
Jag tror jag är ganska bra på det och jag skulle gärna vilja utvecklas inom det.
Det är roligt och utmanande.
Något måste man väl bibehålla som man tror sig vara bra på.
Jaja, jag har ju lillan och jag är ju en bra pappa - det räcker långt.
Hon är definitivt en inspirationskälla, en stark bidragande orsak till motivation.
Men jag behöver mer.

GRATTIS - BLÅVITT !!!